Pentti Saarikoski skrev in sig vid Helsingfors universitet år 1954. Han studerade flitigt romersk och grekisk litteratur, estetik och folkdiktning. Saarikoski gick ändå aldrig upp till examina, vilket enligt hans studiekamrat Matti Klinge berodde på att Saarikoski led av något slags tentamensskräck. Därmed fick han heller aldrig någon akademisk slutexamen.
Efter att Saarikoski lämnade sina studier inriktade han i stället sin uppmärksamhet på att skriva. Hans första diktsamling Runoja (Dikter) kom ut år 1958. Den unge diktarens första verk låg i linje med den finländska 1950-tals modernismen. Redan i början av 1960-talet började Saarikoski dock distansera sig från modernismen, som han ansåg att representerade den stora massan.
Saarikoski sökte redan tidigt starka förebilder också bland antikens diktare. Han jämförde sig själv bland annat med den mycket kontroversielle romerska diktaren Catullus. Därtill såg han sig själv som en modern version av en äventyrare likt Odysseus.
Saarikoski gick in i en roll som bohemisk konstnär, och den här rollen är han kanske bäst känd för. Saarikoski led av svåra alkoholproblem, men han var inte rädd för att visa upp sina problem och sig själv i pressen. Enligt Pekka Tarkka, som har forskat i Saarikoski, var alkoholbruket dock till skada för Saarikoskis arbete i den mån att det blir synligt i produktionens kvalitet. Trots allt försökte Saarikoski medvetet göra sig själv mer ryktbar med hjälp av publicitet. Redan i ett tidigt skede blev han något av en urbild för en nersupen konstnär. Saarikoskis längtan efter publicitet präglades av starkt narcissistiska drag. Själv berättade han att ifall människor inte hela tiden talade om honom, skulle han uppleva att han överhuvudtaget inte existerar.
Enligt Saarikoski själv var trilogin Tiarnia (övers. Thiarnia) hans viktigaste verk. Trilogins första verk, Tanssilattia vuorella (övers. Dansgolvet på berget), kom ut år 1977 efter att författaren hade flyttat till Sverige. Efter en lång problematisk period då Saarikoski gav ut texter av sämre kvalitet, började Saarikoski enligt Tarkka igen skapa högklassig poesi. Serien Thiarnia blev Saarikoskis sista stora verk.
Saarikoski själv ansåg att utöver den lyriska produktionen var även hans dagböcker bland de viktigaste delarna av den produktion som han skulle överlämna till kommande generationer. Han skrev dagbok under hela sin författarkarriär och såg sina dagböcker som en nära nog perfekt bild av sig själv, diktaren.
Saarikoski åstadkom även ett betydande livsverk som översättare. Under sin karriär översatte han över 70 verk till finska. Bland dem finns poesi från allt mellan Homeros Odysséen till Henrik Ibsens Peer Gynt och bland annat en nyöversättning av Matteusevangeliet.
Källor:
