Pehr Evind Svinhufvud föddes i december 1861 i Sääksmäki i Tavastland som ättling av en adelssläkt. Trots denna adliga bakgrund var hans familj ändå inte särskilt förmögen. Svinhufvud var bara några år gammal när hans far och farfar dog och familjen var tvungen att sälja sin gård i byn Rapola. Därefter tog Svinhufvuds mor Olga sin familj till Helsingfors och försörjde familjen som kontorist i Hypoteksföreningen.

När Svinhufvud skrev in sig vid Kejserliga Alexanders-universitetet var han endast sexton år gammal. Han inledde dock inte sina studier vid juridiska fakulteten med detsamma, utan avlade först en kandidatexamen i Finlands, Rysslands och Skandinaviens historia under professor Yrjö Sakari Yrjö-Koskinens ledning. Därefter övergick Svinhufvud till juridiska fakulteten, vilket slutligen fastställde inriktningen på hans karriär. Ungefär ett årtionde senare följde Juho Kusti Paasikivi en likadan studiebana som Svinhufvud.

Svinhufvud var inte särskilt intresserad av att delta i politik, inte ens i ståndslantdagen. I stället siktade han på en karriär som en vanlig juridisk tjänsteman. Trots detta blev Svinhufvud allt starkare indragen i politiken på grund av sitt arbete, i synnerhet efter februarimanifestet. Som häradshövding i Åbo hovrätt var han tvungen att ta ställning till bland annat februarimanifestets laglighet. När han senare arbetade som prokurator tog han också ställning till lagligheten i beslutet att upplösa lantdagen i juli 1917.

Svinhufvud ställde trots allt upp som kandidat i det första lantdagsvalet 1907 och blev också invald. Han var redan välkänd som en obeveklig laglighetsman och blev därmed genast vald till lantdagens talman. Svinhufvud vållade dock problem för statsmakten med sina frispråkiga uttalanden, vilket ledde till att lantdagen upplöstes flera gånger under hans talmansperiod.

År 1913 blev Svinhufvud inte omvald till talman, eftersom partierna oroade sig för att han skulle försvåra lantdagens verksamhet. Svinhufvud drog sig tillbaka från sin tjänst som lantdagsledamot och lade i stället fokus på sitt arbete som häradshövding i Lappvesi. Han slutade ändå inte yttra starka åsikter, vilket slutligen ledde till att han blev landsförvisad till Sibirien av generalguvernör Franz Albert Seyn. Svinhufvuds utvisningsdom tog slut först i och med revolutionen i mars 1917, och när han återvände till Helsingfors blev han mottagen av en stor människoskara.

Svinhufvud spelade en viktig men motstridig roll i utvecklingen mot Finlands självständighet. Efter att han hade återvänt till Finland utnämnde den ryska interimsregeringen honom till prokurator, det vill säga högsta förvaltare av rätten. Under Svinhufvuds ledning grundades också en så kallad självständighetssenat, vars uppgift var att frigöra Finland från Ryssland i november 1917. Som ordförande för självständighetssenaten var Svinhufvud i själva verket statsminister. Han innehade dock sina dubbla tjänster endast i en kort tid. Efter finska inbördeskrigets slut avstod han från sina båda tjänster och återgick år 1918 till en tillvaro som privatperson. Som ett tack för sina insatser för Finland blev Svinhufvud tilldelad hedersdoktors namn av filosofiska fakulteten 1919.

Källor:

• Martti Häikiö: Svinhufvud, Pehr Evind. Webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 2.6.2015.
• Wikipedia: P.E. Svinhufvud. Hämtat 2.6.2015.
• Wikipedia: Svinhufvud af Qvalstad. Hämtat 2.6.2015.
• Webbsidan för P.E. Svinhufvuds minnesstiftelse. Hämtat 2.6.2015.