Otto Donner var son till en skeppsredare från Karleby och studerade finska och modern litteratur vid Kejserliga Alexanders-universitetet. Dessutom studerade han sanskrit på egen hand. Donner var fascinerad av den komparativa forskning i finsk-ugriska språk som M.A. Castrén hade inlett.
Donner disputerade 1863 med ett verk om indiska och finska uppfattningar om världens skapelse. Avhandlingen godkändes trots att den blev föremål för hård kritik från August Ahlqvist, Kejserliga Alexanders-universitetets rättframme professor i finska språket och litteraturen.
Efter avhandlingen fokuserade Donner på att studera sanskrit i Berlin, Tübingen, Paris och London. Han forskade även under sina vistelser utomlands och publicerade forskningsresultaten. Till exempel den studie som han publicerade om indiska dödskulter och offerritualer 1870 grundade sig på tidigare okänt källmaterial. Tack vare sina publikationer och initiativet från Wilhelm Lagus – och trots motstånd från Ahlqvist – blev Donner Finlands första docent i sanskrit och komparativ lingvistik 1870 och extraordinarie professor i läroämnet 1875.
Donner utvecklades till sekelskiftets mest betydande organisatör av forskning i nationella vetenskaper och asiatiska kulturer. En bidragande faktor till detta var kanske den finsksinnade och liberala politiska viljan att göra Finland känt runtom i världen genom att visa upp vetenskaplig forskning. Till Donners meriter hörde framför allt att han ordnade vittgående fältforskning och höll kontakt med internationella forskarnätverk. Han deltog aktivt i att grunda Finsk-Ugriska Sällskapet 1883 och utvidgade sällskapets verksamhet så att det kom att omfatta också turkisk och kinesisk kultur.
Vid sidan om sitt forskningsarbete var Otto Donner en hängiven föreläsare i lingvistik på universitetet. Många av hans studenter kom att bli betydande lingvister, däribland Emil Nestor Setälä som forskade i det finska språket, Gustaf John Ramstedt som utnämndes till professor i altaisk språkforskning, ostjakforskaren Heikki Paasonen, vogulforskaren Artturi Kannisto, indologen Julio Reuter och Ottos egen son, samojedforskaren Kai Donner.
I likhet med andra samtida universitetsmän deltog också Donner i samhällspolitiken. Han var en sansat finsksinnad liberal men gick över till det svensksinnade lägret då språkstriden eskalerade. I lantdagen representerade han först universitetet och sedan prästeståndet 1887–1905. Han var senator och chef för ecklesiastikexpeditionen 1905–1908.
Källor:
