Oiva Ketonens forskarkarriär inleddes i och med doktorsavhandlingen Untersuchungen zum Prädikatenkalkül (1943). Det var ett intressant verk inom en relativt ny och ur ett finskt perspektiv okänd inriktning. Avhandlingen representerade den moderna formella logiken som den dåvarande professorn Eino Kaila hade uppmärksammat finländska filosofer på. Doktorsavhandlingen väckte intresse också på grund av de yttre omständigheterna; den utkom under kriget och därtill utan handledning, det vill säga som ett resultat av självständigt arbete.

Efter avhandlingen var det dags att ta itu med nya frågor. Fyra år efter avhandlingen bekantade sig Ketonen med astronomins mysterier och gjorde sig samtidigt känd också utanför vetenskapsvärlden. Han fortsatte att behandla vetenskapsfilosofi i sina verk Eurooppalaisen ihmisen maailmankatsomus (1961), som länge användes som inträdeslitteratur till universitetsstudier i teoretisk filosofi, och Se pyörii sittenkin (1976), som anses utgöra kulmen för hans verk om vetenskapsfilosofi.

Ketonen närmade sig vetenskapsfilosofi ur en naturalistisk och pragmatisk synvinkel med influenser från USA. Han var ändå ingen renlärig naturalist, utan han skapade en egen slags filosofi genom att blanda in humanism i sitt synsätt.

En del av Ketonens teman berörde Finland som nation. Såväl landets universitetspolitik som den inhemska medicinen och psykoterapin granskades av Ketonen. En del av de historiska teman som Ketonen behandlade var känsliga och relativt tabubelagda ännu på 1960-talet. Detta kom i tydlig dager särskilt då Ketonen skrev om händelserna 1918 och betonade hur viktigt det är att bära ett moraliskt ansvar.

Källor:

• Sami Pihlström, Ketonen, Oiva. Nätpublikationen Finlands nationalbiografi.
• ”Akateemikko Oiva Ketonen kuollut”. MTV3-verkkouutiset. Hämtat 18.5.2015.
• Wikipedia, Oiva Ketonen. Nätpublikationen Wikipedia.
• Tuomo Rintamaa, ”Korkeakoulutuksen kehittäjä Oiva Ketosen syntymästä 100 vuotta”. Hämtat 28.05.2015.