Som litteraturvetare har jag varit gammalmodig i den meningen att jag alltid tänkt mig att litteraturen har med livet, ”verkligheten”, att göra. Precis som Från Fredrika Runeberg till Märta Tikkanen (1985) handlar om hur kvinnorollen förändrats under hundra år handlar Det trånga rummet (1989) om mansrollens utveckling.

I min doktorsavhandling om Eyvind Johnsons Odysseusroman Strändernas svall intresserade jag mig särskilt för hur den från kriget hemvändande, av svåra minnen plågade Odysseus försöker gestalta en självbiografisk berättelse som ska vara sann i känslomässig bemärkelse. Livsberättelsens möjligheter har fortsatt att engagera mig. Jag har skrivit två biografier - förutom den om Fredrika Runeberg en om den svenska författaren Agnes von Krusenstjerna – och jag har skrivit en roman om Zacharias Topelius.

Den bok som är och förblir min allra viktigaste handlar om min mors liv och död, Hem från festen (1992).  Det mesta av mitt övriga författarskap har varit i någon mening självbiografiskt. Jag har också hållit otaliga kurser i självbiografiskt skrivande både i Finland och Sverige, på senare år framförallt för läkare och medicinare. I Uppsala, Göteborg och Umeå har jag också hållit litteraturkurser och -seminarier för medicinare. Jag anser helt enkelt att litteraturen finns till för att användas.