Martin Wegelius, son till universitetskamrer Adolf Wilhelm Wegelius och ättling av den välkända präst- och tjänstemannasläkten Wegelius från Ilmola socken, skrev in sig vid Kejserliga Alexanders-universitetet år 1864. Hans intressen och därmed livsgärningar tog en annan riktning än vad man skulle ha trott med tanke på hans uppväxt i en pietistisk familj.

Wegelius studerade estetik som sitt huvudämne vid universitetet. Hans handledare var professor Carl Gustaf Estlander, som hade gjort stora insatser för att utveckla läroämnet. Det sägs att Estlander till och med hade planer om att den unge och begåvade Wegelius skulle bli hans efterträdare. Utöver estetik studerade Wegelius också bland annat filosofi under Wilhelm Bolins handledning och historia under Zacharias Topelius handledning.

Vid sidan av sina universitetsstudier utmärkte sig Wegelius genom att organisera kamratföreningar, konstnärliga samkväm och andra fritidssysslor. Dylik verksamhet, liksom också studier i pianospel och tonsättning, hade spelat en central roll i Wegelius liv redan under skolåren. Därtill skrev han redan som skolpojke om musik och litteratur, till en början i tidningen som konventet i hans skola publicerade.

Efter att ha blivit filosofie magister 1868 arbetade Wegelius först som sånglärare i flera olika skolor i Helsingfors. Därefter åkte han på en studieresa till Europas kulturstäder, bland annat Wien och Leipzig. På tyskspråkigt kulturområde fann Wegelius också sin stora inspiratör, Richard Wagner.

Wegelius karriär omfattade till en början olika deltidsarbeten. Redan i början av 1870-talet utmärkte han sig som musikkritiker och kompositör. Därtill var han verksam som dirigent för Akademiska sångföreningen, repetitör på Svenska Teatern och kapellmästare på Finska operan. Ungefär vid samma tidpunkt skrev han också sina mest kända kompositioner: kantaten Den 6:te Maj, komponerad med anledning av en minnesfest för Johan Ludvig Runeberg, och orkestertonsättningen av Topelius dikt Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV från år 1865.

Vid övergången mellan 1870- och 1880-talen hade Martin Wegelius en obestridlig position som en inflytelserik figur inom den finländska musikvärlden. Från och med början av 1880-talet började han dock lägga allt mindre vikt vid att komponera, något som han tidigare hade arbetat så aktivt med. Wegelius började alltmer koncentrera sig på det ambitiösa projektet att grunda en kontinuerlig och systematisk musikutbildning i Helsingfors.

Källor:

• Lena von Bonsdorff & Tove Djupsjöbacka: Musik i ingenmansland. Martin Wegelius-institutet 1956–2006. Esbo 2006.
• Jukka Sarjala: Wegelius, Martin. Webbpublikationen Kansallisbiografia. Hämtat 5.5.2015.
• Matti Huttunen: Martin Wegelius: Founder of The First Wagner Society in Finland (1846-1906). A Summary of Prof. Matti Huttunen's Lecture during The Finnish Wagner Society's Meeting 8th March 1995. Översättning Uolevi Karrakoski. Webbpublikation av Åbo universitet. Hämtat 5.5.2015.