Finlands riksdag är det öppnaste parlamentet i världen. På webben har alla en möjlighet att följa behandlingen av lagförslag i utskotten och i plenum. Handlingsoffentligheten är omfattande och plenumen sänds direkt via internet.

En ytterligare faktor som bidrar till öppenhet är att riksdagen erbjuder goda förutsättningar för mediernas arbete. I inget annat parlament i världen kan representanter för olika medier röra sig så fritt som här i Finland. För att demokratin ska förverkligas är det viktigt att medierna rapporterar ingående om det som sker i riksdagen. Också en stor del av statsrådets offentlighet förverkligas i riksdagshuset när ministrarna ger kommentarer till pressen.

Utrednings- och informationsenheten som jag leder främjar öppenhet, tillgång till information samt växelverkan i riksdagens kansli. Vi arbetar med medie- och webbkommunikation, besök, riksdagens infocentrum, evenemang för allmänheten samt informations-, biblioteks- och arkivtjänster.

Det händer hela tiden något i riksdagen. Det kan handla om plenum, utskott, internationella gäster eller politiska åtgärder som berör riksdagsgrupper och riksdagsledamöter. Som arbetsplats är riksdagen den mest offentliga och öppna som finns i vårt land.

Under riksdagens höstsession år 2015 har föredragningslistan omfattat bland annat statsbudgeten och budgetlagar, arbetspension, kostnadskonkurrenskraft, spetsprojekt, hatbrott och rasism, utrikespolitik, två medborgarinitiativ och interpellationer om utbildning samt pensionärernas ställning i samhället. Den mest intressanta gästen i början av mandatperioden var John Boehner, talman i USA:s representanthus, och hans delegation.

Under min tid i riksdagen har jag samarbetat tätt med fem talmän: Riitta Uosukainen, Paavo Lipponen, Sauli Niinistö, Eero Heinäluoma och Maria Lohela.

Mitt arbete är fascinerande också därför att jag inte på morgonen vet vad arbetsdagen kommer att föra med sig. Om kvällarna vet jag däremot ofta i förväg vad som kommer att tas upp i tv-nyheterna.

Jag minns i synnerhet två råd som generalsekreterare Seppo Tiitinen gav mig när jag började arbeta i riksdagen år 2003: ”Arbetet som tjänsteman i riksdagen är ett levnadssätt” och ”Arbetet görs som det ska, förövrigt får man göra vad man vill”. En av de bästa sidorna i mitt arbete är just det att vi tjänstemän i riksdagen är mycket engagerade i vårt arbete och vi blir uppmuntrade att använda vårt sunda förnuft.