Att forska i dokument som är skrivna på papyrus har redan länge varit en favoritgren för greklandsforskarna vid Helsingfors universitet. Också inom det här området har min lärare Henrik Zilliacus haft en avgörande inverkan. Det är tack vare honom som vi i Finland kunde publicera en presentabel samling av papyrus som är upphittade i Oxyrhynchus i Egypten. Jag råkade knacka på Zilliacus dörr just när han höll på att öppna paketet som hade kommit från England. Tillsammans med honom fick jag alltså genast ta itu med att placera de sköra dokumenten mellan glasskivor.

Det inrättades en arbetsgrupp för papyrusforskning, och den här gruppen har nu varit verksam i femtio år och utvidgats på många olika sätt under årens lopp. Nya generationer av studenter har ägnat sig åt papyrusforskning och många har disputerat i ämnet. Vi har fått nytt material att forska i, till exempel från Wiens nationalbibliotek och senast från utgrävningar som institutet American Center of Oriental Research gjorde i Petra i Jordanien. De förkolnade papyrusarna som upphittades där blev undersökta av professor Jaakko Frösén. Han leder ett projekt där jag har ägnat mig åt papyrus redan i ett tjugotal år. Tillsammans med papyrusforskare från Michigans och Kölns universitet har vår arbetsgrupp publicerat redan fyra volymer av papyrus från Petra, och den femte och sista delen håller snart på att bli färdig (The Petra Papyri I–V, Amman 2002–2016).

Det är endast få saker som är så roliga som att tolka papyrustexter. I arbetet får man direktkontakt med en människa som levde för mer än tusen år sedan och skrev sin text för hand, medan forskaren är den första människan som i nutid läser denna text. Texterna behandlar ämnen som är välbekanta och aktuella även nuförtiden: bostadsköp, hyresavtal, att ingå äktenskap, gräl med grannar… I det här arbetet tycker jag dessutom om exaktheten som i allmänhet är en ganska sällsynt egenskap i humanistisk forskning. Det som står skrivet på papyrusen finns där, och om jag läser det rätt så har jag rätt. Ibland är dock papyrusarna nästan helt och hållet sönderrivna, och då är man tvungen att gissa på mer eller mindre goda grunder vad det möjligen kunde stå i dem.

Under de första papyrusseminarierna fick jag samarbeta med Jorma Kaimio. Vi blev inte endast ett äkta par utan också ett alldeles utmärkt team. Våra hjärnor fungerar på helt olika vis och kompletterar därmed varandra. Det är en stor fördel att den ena genast kan ge respons på de problem som den andra stöter på. Inom humanistiska vetenskapsgrenar har papyrusforskning varit en banbrytare i användning av digitalt data. Tillgången till och hanteringen av materialet fungerar så väl på webben att det är möjligt att arbeta effektivt till exempel på prästgården i Rantasalmi där vi numera bor.