Som professor vid Helsingfors universitet blir man osökt lockad till olika förvaltnings-, förtroende- och sakkunniguppdrag – från att först kanske ha ansvarat för kaffekokandet vid evenemang för alumner. Webbtjänsten Finländska klassikerbiblioteket, som inrättades av universitetets rektor, har sysselsatt mig i flera år och kommer att göra det även i framtiden. Arbetet med klassikerbiblioteket har inneburit bland annat operativ planering, anskaffning av medel och ett pilotprojekt i samarbete med universitetets bibliotek och Nationalbiblioteket.

En naturlig vetenskaplig kontakt för en forskare i inhemsk litteratur är Finska Litteratursällskapet. I samarbete med sällskapet har jag i flera år utarbetat och publicerat kritiska editioner av Aleksis Kivis produktion. Litteraturpris kan sysselsätta en överraskande mycket, om man råkar begå det misstaget att man åtar sig uppdrag med koppling till dem. Man lär sig dock av ens misstag, och mina upplevelser i prisjuryerna för Finlandia-, Lea- samt Aleksis Kivi-priset har vidgat mina perspektiv på det litterära livet. Vid Kalevi Jänttis fond, som årligen delar ut priser till unga författare, väntar en hel hög med litterära verk på att bli lästa varje höst. Genom detta arbete får jag följa den finländska litteraturens utveckling.

Ett viktigt förtroendeuppdrag utanför universitetsvärlden har varit mitt ordförandeskap i CIMO:s (Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete) expertgrupp som arbetar med undervisning i finska språket och finsk kultur. Detta organ sänder finsklärare på undervisningsuppdrag utomlands och koordinerar ungefär hundra läroanstalter som undervisar i finska språket och kulturen världen runt. Resultaten av denna verksamhet synliggörs i vetenskaps- och kulturutbyte, i översättningsverksamhet och i ökad kännedom om Finland utomlands.