Tillbaka

Juhani Lindholm

Antti Juhani Lindholm
16.03.1951 Helsingfors

Kandidat i humanistiska vetenskaper 1981, Helsingfors universitet

Frilansande översättare till finska, frilansjournalist

Ordförande för Eino Leino-sällskapet 2008–
Vice ordförande i föreningen för den internationella författarträffen i Lahtis (Lahden kansainvälinen kirjailijakokous ry) 2009–
Evenemangschef för den internationella författarträffen i Lahtis (LIWRE)
Medlem i nämnden för biblioteksstipendier 2000–2011
Medlem i finska statens litteraturkommission 2013­–14, vice ordförande 2015–
Undervisningsuppdrag vid Helsingfors universitet, Konstindustriella högskolan och på mästarkurser för översättare

Hedersutmärkelser, pris och erkännanden
Översättarpris förlaget Otavas jubileumsår till ära 1990
Rundradions pris Översättarbjörnen 2007
J.A. Hollos pris 2009
Finska statens litteraturpris 2009
Finska statens extra konstnärspension 2013
Mikael Agricola-priset 2015

Bild: Juhani Lindholms privatarkiv
Text: Juhani Lindholm (Tero Juutilainen, red.)
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Eino Leino -sällskapet

Efter andra världskriget förstärktes de finska kulturkretsarnas behov av att inför en period av återuppbyggande få själslandskapet uppstädat från 1930-talets attityder och betraktelsesätt. I detta avseende, och kanske särskilt som motvikt till V. A. Koskenniemis maktposition, bestämde sig en ung helsingforsisk kulturintelligentia, i hög grad grupperad kring förlagsaktiebolaget Otava och Heikki A. Reenpää, för att grunda Eino Leino-sällskapet som en stödpelare och ett språkrör för kulturpolitisk modernism. Den frisinnade och bohemiske Leino hade ju under sin livstid och även efter den varit en nagel i ögat för Koskenniemi, som målmedvetet strävade efter att bli en symbol för den finska nationallitteraturen. Sällskapet inledde sin verksamhet genom att med hjälp av en medborgarinsamling låta resa en staty av Eino Leino på Esplanaden i Helsingfors. Sällskapet grundade dessutom en litterär tidning som kom att bli grunden för litteraturtidningen Parnasso.

Då jag 2008 valdes till ordförande för sällskapet hade det alltså en över femtio år gammal historia och en kavalkad av stora namn och kulturdebatter bakom sig. Man torde kunna konstatera att den finska huvudstadens litterära och kulturpolitiska tungviktare till stor del har vandrat genom Eino Leino-sällskapet. Vid en tid talades det skämtsamt om Eino S. Repos sällskap, för så länge höll Rundradions blivande vd ordförandens klubba i sin hand.

Sällskapet består av knappa femhundra medlemmar och är speciell till sin karaktär eftersom ingen kan ansöka om medlemskap, man kan endast bli inbjuden. Sällskapet ansöker heller inte om offentlig finansiering för sin verksamhet och strävar efter att fungera som en kulturpolitisk och allmänkulturell ”vakthund” och Leinos andliga arvtagare samtidigt som det i enlighet med sina stadgar upprätthåller Leinos minne. Under de senaste åren har ett av sällskapets synligaste evenemang ägt rum den 6 juli på Eino Leino-dagen, diktens och sommarens dag. Då uppträder dagens motsvarigheter till Eino Leino på Esplanadestraden i Helsingfors. Emellertid kan sällskapets namn dyka upp varsomhelst där immateriella och kulturella värden samt poesin behöver försvaras.

Tillbaka