Tillbaka

Juhani Härmä

21.5.1949, Helsingfors

Filosofie magister 1974 (romansk filologi), filosofie licentitat 1977 (romansk filologi) och filosofie doktor 1979 (romansk filologi), Helsingfors universitet

Professor i romansk filologi (1998- ), Helsingfors universitet

Forskningsassistent vid Statens humanistiska kommission 1977–1980 och juniorforskare 1980–1983
Professor i romansk filologi 1983–1985 och docent 1980-, Jyväskylä universitet
biträdande professor i romansk filologi, Helsingfors universitet 1985–1998
gästprofessor i finska språket och kulturen vid Université de Paris III 1991–1994

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet
Forskningsämnen: syntax i äldre och modern franska, kontrastiva språkstudier franska-finska, textstudier; på sista tiden intresse för bruk av franska i Finland under tidigare århundraden, särskilt brev på franska finländare emellan.

Hedersutmärkelser:
Riddare av Ordre des Palmes académiques (Akademiska palmen, Frankrike) 1991
Riddare av Ordre National du Mérite (Frankrike) 2000
Medlem av vetenskapliga samfund (kallad): Finska vetenskapsakademin 2001

Text: Juhani Härmä och Riitta-Ilona Hurmerinta (red.)
Översättning: Sonja Tiilikainen och Johan Franzon

Franska språket i Finland under gångna århundraden

Professor Juhani Härmä har under de senaste åren forskat i material som har visat sig vara en verklig fyndgruva – om också materialet är så rikligt att det är svårt att ha kontroll över. Redan en tid hade forskare funderat om man i Finland kunde hitta sådant franskspråkigt material som finländare en gång i tiden själv har utarbetat, då det finns rikligt av liknande material t.ex. i Sverige. Härmä ansåg att det är osannolikt. För några år sedan fäste professor Matti Klinge Härmäs uppmärksamhet vid franska brev som finländare skrivit och som nu bevaras i Riksarkivet. Trots att det är svårt att få information om materialets omfång och sammansättning, finns det tusentals sådana brev i Riksarkivet och liknande bevaras också annanstans, bl.a. i Sverige.

Brev är på många sätt intressanta i en språkforskares ögon. Trots att de brev som Härmä undersöker är mycket intressanta, har de fått bara lite uppmärksamhet, antagligen just därför att de är skrivna på franska. Utöver brev finns det också annat material som bevisar att franskan under de senaste århundradena varit kommunikations- och kulturspråket för vårt lands huvudsakligen svenskspråkiga elit, såsom den har varit också på andra håll i Europa. Franska språkets betydelse kan ses redan på 1600-talet i dedikationer i avhandlingar från Kungliga Akademien i Åbo. Under storfurstendömestiden använde ryska myndigheter och finländare franska sinsemellan, vilket framgår i franskspråkiga dokument från 1800-talet.

Brev är också lingvistiskt sett mycket intressanta. Ett påfallande fenomen i de flesta är s.k. kodväxling, alltså att franska och svenska används parallellt i samma brev. Skribenten kanske börjar sitt brev på svenska, men avslutar det på franska, och de svenskspråkiga breven är fulla av franska ord och uttryck. Forskning i brevens franska språkdräkt avslöjar indirekt att det i gångna tider har varit möjligt att lära sig språk lika bra om inte bättre än nuförtiden, trots att det då inte fanns till hands dugliga läroböcker, för att inte tala om olika slag av observationsmaterial eller audiovisuellt material.

Utdrag ur ett brev från 1860-talet, skrivet på franska av Aurora Karamzin till Marie Linder. Riksarkivet, fotograferat av Sirkka Lauerma.​
Utdrag ur ett brev från 1860-talet, skrivet på franska av Aurora Karamzin till Marie Linder. Riksarkivet, fotograferat av Sirkka Lauerma.​

 

Tillbaka