Jag är professor i nordiska språk, som ämnesbeteckningen traditionellt heter. Egentligen är professorer på området vanligen inriktade på sitt nationella nordiska språk så att professorn i Danmark huvudsakligen är sysselsatt med danska, i Sverige med svenska, i Norge med norska – och så i Finland med svenska som är det ena av nationalspråken. Svenska språket är alltså också mitt fokusområde i praktiken, men jag har också intresserat mig för och forskat i vår nationella varietet, finlandssvenskan.

Många av världens språk är s.k. pluricentriska språk, dvs. språk som talas i fler länder än ett. Bara i Europa finns en rad exempel på sådana språk, till exempel engelska, franska, tyska och svenska. Men samtalar man på samma sätt i olika länder bara för att man talar samma språk? Eller ser de kommunikativa mönstren olika ut?

I forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP), finansierat av Riksbankens Jubileumsfond 2013–2020, undersöker och jämför vi kommunikationen i samma typer av samtal i liknande miljöer i Sverige och Finland, med fokus på domänerna service, lärande och vård. Forskningsprogrammet syftar också till att bidra till den internationella teoriutvecklingen inom forskningen om pluricentriska språk. Genom att använda teorier och metoder som samtalsanalys och kommunikationsetnografi kan programmet belysa och förklara pluricentriska språkfenomen som tidigare forskning inte riktigt kunnat komma åt. På så vis bidrar programmet till att utveckla den s.k. variationspragmatiken samtidigt som vi får ny kunskap om vad som är unikt för finlandssvenska respektive sverigesvenska samtal.

Att undersöka interaktionell och pragmatisk variation inom ramen för pluricentriska språk kan vara ett sätt att komma åt de komplicerade relationer som råder mellan språk, kultur och nation. Att fokusera just på svenska som pluricentriskt språk ger ett nytt perspektiv på forskning om pluricentriska språk med tanke på att situationen för svenska i Finland är relativt unik; svenska är en icke-dominerande varietet (i förhållande till svenskan i Sverige) samtidigt som språket har officiell status som nationalspråk men talas av en liten minoritet. Därutöver är det generellt viktigt att empiri från ”mindre” pluricentriska språk bidrar till teoriutvecklingen inom forskningsfältet.