Jag tycks alltid ha haft en fallenhet för talspråksforskning. Sociolingvistik verkade intressant på studietiden och så småningom pragmatik. Min gradu skrev jag om talspråkliga inslag i tidningstexter, licentiatavhandlingen om skillnader och likheter mellan talat och skrivet språk och doktorsavhandlingen om reduplikation såväl i tal som i skrift. Men det var först i och med projektet Samtalsspråkets grammatik (2000–2005) som jag på allvar kom i kontakt med samtalsforskning och samtalsanalys. Det var en spännande tid, för vi – insåg man lite senare – gick i bräschen för en ny språkvetenskaplig inriktning, det som man kom att kalla för interaktionell lingvistik.

För mig var det naturligt att närma mig samtalsspråkets fenomen ur ett språkstrukturellt systematiserande perspektiv. Kanske det hade med det att göra att jag hade undervisat i svensk grammatik i ganska många år redan. Svenska Akademiens grammatik hade just kommit ut, och snart skulle också ISO suomen kielioppi finnas till. Allt det här inspirerade mig att skriva en egen bok om interaktionell lingvistik och samtalsspråk: Tur och ordning – introduktion till svensk samtalsgrammatik.

Att forska i samtalsspråkets strukturer är en guldgruva, brukar jag säga till studenterna. Det är fortfarande i hög grad jungfrulig mark, eftersom så mycket av språkforskningen hittills utgått från det som är normalt förekommande i skrivna texter. Men den muntliga dialogen fungerar helt på andra villkor. Det är ett stort privilegium att vi har en spetsforskningsenhet som koncentrerar sig på dessa frågor, dvs. Intersubjektivitet och interaktion. Jag ingår i styrgruppen och leder ett forskarteam tillsammans med Ritva Laury: språkliga och icke-verbala resurser i interaktionens och intersubjektivitetens tjänst.

Jag är också glad över att jag genom ett projektsamarbete tillsammans med satsvetare vid Svenska social- och kommunalhögskolan kommit in på tvärvetenskaplig forskning. Med detta hänvisar jag till den forskning i språkpolicy och språkliga praktiker i universitetsvärlden som engagerade oss i DYLAN-projektet 2007–2012 (Language Dynamics and Management of Diversity). Samtidigt fick jag erfarenhet av hur ett stort EU-projekt fungerar. Det kan vara samtidigt mycket givande och frustrerande.