Vid ingången till 2000-talet myntades termen interaktionell lingvistik i en rad studier som kombinerade analys av språkliga och sociala strukturer i samtalsspråk. Med termen åsyftas den typ av funktionellt orienterad och samtalsanalytiskt förankrad språkforskning som på 1980-talet började vinna mer och mer terräng bland lingvister och som ofta då gick under den allmänna beteckningen pragmatik. Den interaktionella lingvistiken har blivit mitt huvudsakliga forskningsområde.

Som namnet säger ska interaktionell lingvistik förstås som en del av språkvetenskapen, men som språkvetenskap i en ständig dialog med andra vetenskaper som forskar i människors sociala interaktion. Forskningsfrågorna inom interaktionell lingvistik berör strukturen i de sociala handlingar som talarna producerar i turer under interaktionens gång: de lingvistiska enheter som bildar dem, deras prosodiska egenskaper samt deras identifierbarhet för deltagarna. Man utnyttjar samtalsanalysens och sekvensanalysens metoder för att analysera språket i samtal.

Man beaktar vad som i den föregående interaktionen kan ha utlöst en viss social handling och vad den föranleder som nästa handling. Likaså utgår man från att handlingarna uttrycks i turer, dvs. deltagarna talar inte samtidigt, och att det finns en social systematik för turtagning. Utgångspunkten för analysen är en inspelning av en genuin samtalssituation (snarare än en experimentell situation) som sedan transkriberas så noggrant som möjligt, inklusive tvekljud, stamningar och pauser som finns i talet. Transkriptionen är ett sätt att registrera vad som pågår i en interaktion och den ska inte utesluta någon observerbar detalj, för de olika detaljerna har ju varit observerbara även för de samtalsdeltagare vars handlingar forskaren vill analysera.

Analysen får inte heller tvinga in något sådant som inte går att observera i den manifesta interaktionen, vilket betyder att man undviker att ställa förutfattade hypoteser t.ex. om talarnas intentioner eller bakgrund. I stället försöker man studera materialet, dvs. den dokumenterade pågående interaktionen, ur deltagarnas synvinkel, alltså med utgångspunkt i hur deltagarna orienterar sig mot det som kommuniceras i interaktionen.

Interaktionell lingvistik är en central subdisciplin i den forskning som görs inom ramen för Spetsforskningsenheten för Intersubjektivitet i interaktion, finansierad av Finlands Akademi och Helsingfors universitet 2013–2017. Enheten är gemensam för fennister, nordister och sociologer vid universitetet.

Jag är väl i viss mån en ordningens man. Därför har också grammatik intresserat mig, även då jag analyserar samtalsspråk. Det intresset har lett mig till att utveckla konstruktionsgrammatik åt ett håll som mera beaktar den interaktionella inramning som är kännetecknande för en viss grammatisk konstruktion när den produceras i samtal. Sålunda kunde konstruktionsgrammatik utvecklas till ett analysredskap som är nyttig för interaktionella lingvister.