Den professur som Jaakko Leino innehar i dag grundades 1850. Då hette universitetet Kejserliga Alexanders-universitetet och professuren var den första inom sitt ämne. Listan på Leinos företrädare är imponerande: M.A. Castrén, Elias Lönnrot, E.N. Setälä… Trots att professuren inte längre har någon specialstatus har innehavaren alltid stora skor att fylla. Professuren har utan undantag tagits emot som en allvarlig och långsiktig uppgift: Jaakko Leino är bara den nionde i ordningen att besitta den 165-åriga professorsstolen, trots att Castrén endast hann sköta professuren i ett par år före sin död och att Arvid Genetz blev professor i de finsk-ugriska språken strax efter sin utnämning. Vanligen har de utnämnda innehaft professuren i ett kvarts sekel och under den tiden i stor utsträckning och på ett framträdande sätt deltagit i det finska och finskspråkiga samhällets utveckling och verksamhet.

Professor Jaakko Leino har varit aktiv i inom vetenskapliga föreningar. Han är bland annat nuvarande ordförande för Språkvetenskapliga föreningen i Finland och tidigare ordförande för Föreningen för kognitiv lingvistik i Finland. Han är medlem i redaktionsrådet för SKY Journal of Linguistics och den elektroniska tidsskriften Constructions. Han har också aktivt deltagit i att ordna ett flertal internationella och nationella konferenser.

Utanför den vetenskapliga gemenskapen är Jaakko Leino bland annat vice ordförande för Finska språknämnden. I denna egenskap deltar han i finskt språkvårds- och normarbete. Dessutom arbetar Leino i studentexamensnämnden som censor för det finskspråkiga studentprovet i modersmål och deltar också på andra sätt i arbetet i kulisserna för skolundervisningen i modersmål och litteratur.

Som en slags hobby är han också medlem i namnkommittén i Kyrkslätts kommun. Leino ser det som sitt kall att trygga det finska språkets status i samhället. I och med den sällan skådade utvecklingen i människors mobilitet och inom branschen för kommunikationsmedel har språkdynamiken i världen genomgått en omvälvning som vi inte förmår att förstå fullständigt och som skapar nya utmaningar också för det finska språket.