Flera ursprungsfolk bor i de områden som har världens rikaste biodiversitet. Därtill bebor ursprungsfolk 85 % av de områden på jorden som har pekats ut som skyddade områden. Genom att bevara dessa kan vi upprätthålla mångfalden i naturen och utöva en världsomfattande inverkan på klimatförhållandena.

I takt med den globala uppvärmningen har även arktiska områden väckt intresse hos stater och storföretag som utnyttjar olje- och gasproduktion och andra naturtillgångar. För tillfället börjar dock industriprojekten vid arktiska områden avta, eftersom naturtillgångarna där har en så låg produktivitet.

Den finländska riksdagen fattade den 13 mars 2015 beslut om att skjuta upp ratificeringen av ILO-konvention 169 till följande regeringsperiod. Den viktigaste målsättningen i konventionen är att ursprungsfolk ska få bevara sin status som ett eget folk och att deras möjligheter att delta i beslutsfattande i egna ärenden ska utökas.

I de nordiska länderna är samernas rättigheter som ursprungsfolk erkända genom lagstiftning, medan samernas självstyre säkerställs genom Sametinget. I många länder är situationen inte lika gynnsam fastän konventionen är ratificerad. Det som vållar problem med ratificeringen i Finland är att man inte har klargjort hur markrättigheter ska verkställas i praktiken. Frågan kvarstår om markanvändningsrätt i stället för den nuvarande markäganderätten är tillräcklig för renskötarna och den samiska kulturens livskraftighet.

Naturens mångfald är oskiljaktigt förknippad med ursprungsfolkens språkliga och kulturella mångfald. Dessa två olika former av mångfald förstärker varandra och kan inte åtskiljas. Det är de traditionella kunskaperna som förenar kunskap om natur och näring till mental och estetisk kultur.

Språkets betydelse för ursprungsfolk

En av de mest centrala aspekterna av ursprungsfolkens kunskap är språket. Att bevara och revitalisera språket är av avgörande betydelse för att skydda ursprungsfolkens kulturer. Också den kulturella kunskap som berör miljön är förknippad med språket. Kulturella och miljörelaterade uttryck går knappast ens att föreställa sig utan språk.

Nuförtiden byggs kunskap upp och förmedlas i fråga om språk, kultur och miljö genom att berättelser går i arv från generation till generation. Kunskap förmedlas och byggs upp även genom konst, genom heliga platser och namnen på dessa platser samt genom religiösa ritualer. Dessutom förmedlas kunskap genom nya kulturella ritualer och sedvanor. Sådana är bland annat firandet av samernas nationaldag (den 6 februari), användningen av mark och miljö och därmed det detaljerade kulturella landskap och den föreställningsvärld som under årens lopp kollektivt har byggts upp. Därtill kan kunskap förmedlas med hjälp av traditionella näringar, exempelvis genom det språkbruk som sammanhänger med renar, renskötsel och renbete.

Språk, kultur och välfärd har också en koppling till varandra. Om till exempel den täta kontakten mellan livsstil, kultur och språk på något vis störs hos ursprungsfolken, kan det ha negativa och vittomfattande sociala och ekonomiska följder. I värsta fall förlorar ursprungsfolken sin identitet och därmed sin tro på livet, vilket i många fall har hänt och håller på att hända bland annat samerna i Ryssland. De får inte längre stöd från resten av samhället för att bevara och revitalisera sin egen kultur.

Ett eget språk är en mänsklig rättighet

Ursprungsfolk har blivit allt aktivare med att värna om sitt eget språk och sin egen kultur. De vill inte längre se sig själva som offer. Under de sex senaste årtiondena har (den nordiska) samerörelsen tillsammans med andra ursprungsfolk krävt att ursprungsfolk ska behandlas rättvist och jämlikt i förhållande till andra folk.

Samerörelsen har även arbetat aktivt för att samerna ska kunna ta frågorna om sitt språk och sin kultur i egna händer. Detta har inneburit att utrotningshotade språk har moderniserats och tagits i bruk i hemmet, skolan och på andra håll i samhället. Språket har så småningom blivit ett centralt kulturellt värde och en kraft som både enar och förstärker individen och gemenskapen.

Det har också gjorts anspråk på att samiskt kulturarv av annat slag, såsom till exempel samiska trolltrummor, ska lämnas tillbaka till samiska museer. Ursprungsfolkens kunskap är relevant enbart då den uppskattas, utövas och revitaliseras.

Det är en fördel och en styrka för de samiska språken att det undervisas och forskas i dem i samband med finsk-ugrisk språkforskning. Själv undervisar jag för det mesta i nordsamiska och ordnar föreläsningskurser i forskning om samefolk och andra ursprungsfolk. Under de senaste årtiondena har jag också ordnat kurser i andra samiska språk. Lärarna på kurserna har varit modersmålstalare av respektive språk.

På det här sättet har det vuxit fram en nödvändig grupp av experter som är verksamma som forskare och lärare på olika håll i landet och som därtill producerar undervisningsmaterial. Synkronisk forskning i samiska språk görs numera i allt större utsträckning, eftersom språket inte längre ses som ett döende språk eller som en kvarleva från det förflutna, utan som en levande del av människosläktens kulturarv. I sameforskning betonas de samiska språkens och kulturernas mångfald och heterogenitet.

När jag forskar i förhållandet mellan språk, kultur och miljö lyfter jag vid sidan av forskning om ursprungsfolk även fram postkolonialistisk forskning. Postkolonialistisk forskning strävar efter att ifrågasätta kolonialistiska maktförhållanden, omtolka förhållandena mellan olika folk och ta hänsyn till olika hybrider och mellanting. På så sätt kan vi bena upp historiska maktförhållanden, öka vår förståelse och ändra våra normaliserade sätt att se på världen.

Mänskliga rättigheter spelar en central roll i forskning om samiska folk och andra ursprungsfolk. Förståelse av mänskliga rättigheter ger en mer fördjupad synvinkel och nya tolkningshorisonter. Enligt internationella konventioner om mänskliga rättigheter har ursprungsfolken rätt till sitt eget språk, sin egen kultur och sin egen miljö. De har också rätt att bevara och utveckla språket, kulturen och miljön. Frågor om mänskliga rättigheter ställs numera allt modigare ur ursprungsfolks och minoriteters synvinkel.