Hilma Granqvist kom från en godsägarfamilj och blev student och folkskollärarinna 1911. Hon kompletterade sina studier i folkskoleseminariet i Ekenäs varefter hon skrev in sig vid universitetet.

Granqvist studerade praktisk filosofi som huvudämne under ledning av Edvard Westermarck. I sin pro gradu-avhandling skrev Granqvist om spänningar mellan religion och modern världsåskådning. Hon utexaminerades som filosofie kandidat från Helsingfors universitet 1921. Det var just problematiken med att samordna religionen med den moderna världsbilden som sporrade Granqvist att fortsätta med sina akademiska studier.

Under ledning av Gunnar Landtman inledde Granqvist sin licentiatavhandling. Hon började undersöka kvinnornas roll i Gamla Testamentet. För sin forskning samlade Granqvist in material i Tyskland där hon också studerade etnologi och de orientaliska religionernas historia. Hon lade speciell tyngdpunkt vid arbetets betydelse i kvinnornas liv i Gamla Testamentet i sin forskning. Granqvist räknade bland annat hur många yrken kvinnorna idkade. Hon förde fram tesen att moderns och föderskans roll inte framhävdes i Gamla Testamentet i den omfattning som det påstods i diskussionerna om kvinnans ställning i början av 1900-talet.

Licentiatavhandlingen blev inte slutförd eftersom Granqvist reste till Palestina för att delta i en tysk kurs i arkeologi. Hon började forska i den palestinska byns liv. Granqvist tillbringade åren 1925–1931 med att samla in en ansenlig mängd material och skrev sin doktorsavhandling Marriage conditions in a Palestinian village I (1932). Från att ha forskat i Gamla Testamentet blev Granqvist en socialantropolog som forskade i arabmuslimers levnadsvanor. Doktorsavhandlingen rönte internationellt anseende och inledde ”livscykelserien”, som behandlade äktenskapsseder, barndom och död i en palestinsk by. Granqvist disputerade med utmärkta vitsord vid Åbo Akademi 1932.

I hemlandet uppskattades Granqvists palestinaforskning inte i särskilt hög grad. Ute i Europa uppmärksammades dock hennes forskning och vann snabbt erkännande. I Finland erkändes betydelsen av hennes insatser betydligt senare, i huvudsak först efter hennes död. Granqvist var före sin tid inom sitt område.

Källor:

• Solveig Widén, “Hilma Granqvist: en forskande kvinna I en manlig värld”, Naistutkimus-Kvinnoforskning 3/1989, 26–35. Hämtat 1.4.2015.
• Tiedenaisia, Hilma Granqvist. Palestiinantutkija, etnologi, Tiedenaisia-nätpublikation. Hämtat 1.4.2015.
• Ulla Vuorela, Granqvist, Hilma (1890–1972), Kansallisbiografia-nätpublikation. Hämtat 1.4.2015.