Hilma Granqvists karriär kantades av motgångar som redan började vid disputationen. Granqvist lade fram doktorsavhandlingens planerade tema för sociologie professor Gunnar Landtman vid Helsingfors universitet 1930. Temat var äktenskapsseder i den palestinska byn Artes.

Professor Landtman var inte alls nöjd med valet av ämne. Han företrädde sociologins tradition där man forskade i omfattande teman av allmän natur. Granqvists forskning ansåg han vara alldeles för snäv för en doktorsavhandling. Landtman och konsistoriets andra professorer menade att forskningen inte var gjord enligt godkända metoder, och därmed inte tillräckligt vetenskaplig. Granqvist å sin sida höll Landtman för att vara onödigt konservativ och trångsynt.

Eftersom hennes avhandling inte godkändes vid Helsingfors universitet vände hon sig till sin gamla mentor och vän Edvard Westermarck. Westermarck var professor vid Åbo Akademi och hade själv forskat i äktenskapsinstitutionen och marockanska sedvänjor. Granqvists tema låg honom nära. Westermarck tog emot Granqvist och hon doktorerade vid Åbo Akademi med lysande vitsord med doktorsavhandlingen Marriage conditions in a Palestinian village I (1932). Granqvist blev den första finländska kvinnliga sociologie doktorn.

Redan följande år blev en chefstjänst lediganslagen vid Ekenäs seminarium, en svenskspråkig utbildningsinstitution för folkskolelärarinnor. Granqvist var en kompetent folkskolelärarinna som hade avlagt pedagogiska studier vid universitetet och var akademiskt meriterad genom sin doktorsgrad. Hon hade dock nästan ingen arbetserfarenhet, speciellt inte av chefsuppgifter. Den omständigheten var den officiella förklaringen till att Johannes Cederlöf, rektor för Svenska folkakademin i Borgå, blev vald till seminariets prefekt 1934 istället för Granqvist. Med stor sannolikhet var det också en könsfråga.

Efter bakslaget med sin ansökan beslöt sig Granqvist för att söka docenturen i filosofi och sociologi vid Helsingfors universitet 1935. Både Landtman, professor i sociologi, och professorn i praktisk filosofi Rafael Karsten, ansåg att Granqvist var tillräckligt meriterad. Men de var ändå av den åsikten att Granqvist docentur tillhörde den andras läroämne. Slutresultatet var att hennes ansökan avslogs och att Finlands första kvinnliga sociologie doktor inte blev disciplinens första kvinnliga docent. Slutligen koncentrerade sig Granqvist på att arbeta som fri forskare med hjälp av ett arv.

Källor:

• Solveig Widén, “Hilma Granqvist: en forskande kvinna i en manlig värld”, Naistutkimus-Kvinnoforskning 3/1989, 26–35. Hämtat 1.4.2015.
• Tiedenaisia, Hilma Granqvist. Palestiinantutkija, etnologi, Tiedenaisia-nätpublikation. Hämtat 1.4.2015.
• Ulla Vuorela, Granqvist, Hilma (1890–1972), Kansallisbiografia-nätpublikation. Hämtat 1.4.2015.