I juli 1854 föddes Albert Gustaf Aristides Edelfelt på Kiala gård i Borgå socken som sin familjs förstfödde son. Hans far Carl Albert Edelfelt tillhörde en adlad svensk militärsläkt och var länsarkitekt i Tavastland och senare ordförande för byggnadsstyrelsen. Modern Alexandra Augusta Brand var däremot en nationalistiskt sinnad amatörpoet som umgicks i samma kretsar som Johan Ludvig Runeberg.

Föräldrarna stödde ända från början Edelfelt i hans intresse för bildkonst. Han tog lektioner i Finska konstföre­ningens ritskola redan vid sidan av sin skolgång i Svenska normallyceum år 1869. Edelfelt skrev in sig vid universitetet 1871 för att studera latin, grekiska och historia. Samtidigt inledde han sina konststudier vid Helsingfors universitets ritsal. Edelfelts akademiska studier framskred emellertid inte, utan han tycktes framför allt intressera sig för nationsverksamhet utöver sina konststudier.

Edelfelt avbröt sina universitetsstudier redan efter det första studieåret. Han fortsatte dock att studera konst i ritsalen och vid Adolf von Beckers privata akademi. Edelfelts konstnärliga begåvning uppmärksammades av en bredare allmänhet efter att han deltog i Finska konstföreningens utställning 1872. Med stöd av ett statligt stipendium skickades Edelfelt följande år till konstakademin i Antwerpen, där han dock tillbringade endast fem månader innan han övergick till konstakademin i Paris 1874.

I sin tidiga produktion avbildade Edelfelt särskilt människors känslor genom historiemåleri. Glädje och moderskärlek skildrade han i sin mycket berömda målning Drottning Blanka (1877). Verket Hertig Karl, skymfande Klas Flemings lik (1878), som är ett av de mest betydande verken inom finländskt historiemåleri och av toppklass i sin genre, skildrar däremot hat. Rädsla skildrade Edelfelt å sin sida i verket Den brända byn (1879) med klubbekriget som tema.

I Parissalongen 1880 tilldelades Edelfelt som första finländare en medalj för sin sorgeskildring Ett barns likfärd (1880). Verket och priset säkrade Edelfelts ställning som en internationellt framstående konstnär. Samma år blev han utnämnd till akademiker vid Ryska konstakademin i S:t Petersburg. År 1881 stiftade Edelfelt bekantskap med Alexander III när han blev ombedd att måla porträtt av kejsarparets barn. Edelfelt fick en ny inbjudan till tsarhovet 1896 för att måla ett officiellt porträtt av Nikolaj II.

Edelfelt vann berömmelse som porträttmålare i Parissalongen i mitten av 1880-talet. Det började rentav flöda in beställningar till honom, och vid världsutställningen 1889 i Paris belönades han med en guldmedalj för sitt porträtt av Louis Pasteur från år 1885. Samma år blev han utnämnd till officer av franska Hederslegionen och till kommendör av samma legion 1901. Edelfelts karriär som porträttmålare hade uppnått sin kulmen.

Edelfelt återvände till nationalistiska och historiska motiv med sina illustrationer till Fänrik Ståls sägner under åren 1894–1900. Med hjälp av sina internationella kontakter lyckades han också ordna en egen avdelning för finländare vid världsutställningen 1900 i Paris.

Edelfelt gjorde också en väggmålning, Åbo akademis invigning (1904), till Helsingfors universitets solennitetssal. Detta verk utgjorde en imponerande avslutning på hans karriär som historiemålare. Vid bombningarna av Helsingfors 1944 blev väggmålningen dessvärre förstörd.

Albert Edelfelt arbetade i hård takt och i augusti 1905 dog han oväntat i hjärtinfarkt. Som konstnär var Edelfelt inte en experimentlysten nydanare, utan i stället en exceptionellt begåvad målare som visualiserade finsknationella teman och förde finländsk konst och kultur ut i världen.

Källor och mer information:

• Aimo Reitala: Edelfelt, Albert. Webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 20.8.2015.
• Albert Edelfelt. Aristokraatti kansanmies. Kuvataiteilijat ja Kuvasto ry:n ”Suomen kuvataiteen kultakausi” -verkkojulkaisu. Hämtat 20.8.2015.
• Albert Edelfelt. Webbpublikation av Wikipedia. Hämtat 20.8.2015.