Tillbaka

Hanna Nurminen

Hanna Kirsti Nurminen
18.5.1955, Helsingfors

Filosofie kandidat 1982 (finska språket), Helsingfors universitet

Verksamhetschef 2006–, konstnärs- och forskarresidenset Saari gård
Bondhustru 1982–2013
Biträdande ombudsman 1981–1982, ombudsman 1983–2013, Konestiftelsen
Frilansande kulturproducent 1995–2006
Kultursekreterare 1989–1994, Merimasku kommun

Förtroendeuppdrag och sakkunniguppdrag
Ledamot i Talonpoikaiskulttuurisäätiö (stiftelsen för allmogekultur) 1988–
Styrelseledamot 1988–, vice ordförande 1989–2001, ordförande 2002–, Konestiftelsen
Ledamot 1998–2003, 2007–2012, viceordförande 2007–2009, ordförande 5/2002–2003, 2010–2012, Egentliga Finlands konstkommission
Ordförande för styrgruppen av projektet KULMA – Kulttuuri maaseudun voimavarana (kultur som en resurs för landsbygden) och medlem i KULMA-teamet 2003–2005
Styrelseledamot i Delegationen for stiftelser och fonder 2003–2006
Ledamot i Centralkommissionen för konst 2007–2009
Styrelseledamot i Stiftelsen Åbo 2011 2007–2009

Priser och utmärkelser
Lokaltidningarnas Antti-staty av lokaltidningen Rannikkoseutu 1998
Kulturpriset Meri av Lions Club Rymättylä/Merimasku 2001
Aurora-medalj för kulturgärningar som har gagnat landskapet av Egentliga Finlands förbund 2002
Hedersomnämnandet Varsinaissuomalainen kulttuuriteko (Egentliga Finlands kulturgärning) av Egentliga Finlands konstkommission 2005
Priset Vuoden lossivahti av Merimasku-Seura 2009

Text: Hanna Nurminen (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)
Översättning: Sonja Tiilikainen

Språkgranskare: Jonas Franzon

Saari gård – en mötesplats för konstnärer och forskare

Under de senaste åren har jag varit verksamhetschef för konstnärs- och forskarresidenset Saari gård som förvaltas av Konestiftelsen. Att leda residenset är ett underbart arbete, och jag är redan nu bekymrad över hur jag ska kunna ge upp det arbetet när det blir dags att gå i pension. Tisdagen är den bästa dagen i arbetsveckan: då presenterar konstnärerna och forskarna sitt eget arbete för de andra, och diskussionen fortsätter senare på en gemensam brunch.

Konstnärer och forskare kommer till Saari gård för att koncentrera sig på sitt eget arbete. Trots detta får de ofta till sin överraskning inse hur viktig del av upplevelsen det är att få möta andra människor och dela sitt arbete med dem. ”Min tid vid residenset har varit en av de mest betydande händelserna under det senaste årtiondet både med tanke på mitt yrkesliv och mitt privatliv. De gemensamma diskussionerna och växelverkan med de olika konstnärerna vidgade min uppfattning om konst och förstärkte min egen identitet som konstnär”, berättar en gäst.

I Jaakko Niemeläs ljuskonstverk ”Kajo” (Gryning) återkastas i dammen på Saari gård en vers från en dikt av Henriikka Tavi. Niemelä och Tavi arbetade på Saari gård samtidigt år 2009 och Niemelä blev intresserad av Tavis visuella dikter. Foto: Jaakko Niemelä

På Saari gård jämför vi växelverkan som bygger på förtroende och ömsesidighet med en brunn. En brunn för samman människor som har kommit för att hämta vatten, och vid brunnen kan de dela sina tankar, idéer, problem och lösningar på problem. Konceptet Saaren Kaivo (Saari Brunn) ger konstnärer och forskare en chans att mötas och sätta spår i varandras tankar och arbeten.

Saaren Kaivo ger då och då också upphov till projekt och konstverk som överskrider gränserna för olika konstarter. ”Saaren Kaivo gav mig en speciell gåva. Jag bekantade mig med den japanska kompositören Aki Ito. Vi diskuterade mycket med varandra, blev intresserade av varandras arbeten och så blev vi vänner. Aki inspirerades av mina dikter efter att ha läst dem i fransk översättning och ville börja komponera ett musikverk utgående från dikterna”, berättar författaren Eira Stenberg. Detta verk är nu färdigt och har premiär hösten 2015.

I fjol togs Kaivo-konceptet i bruk också vid Konestiftelsens kontor i Helsingfors.

Residenskonstnärerna på Saari gård firar fastlag under ett grilltak designat av Jan-Erik Andersson. Foto: Pirre Naukkarinen

 

Tillbaka