Tillbaka

Hanna Nurminen

Hanna Kirsti Nurminen
18.5.1955, Helsingfors

Filosofie kandidat 1982 (finska språket), Helsingfors universitet

Verksamhetschef 2006–, konstnärs- och forskarresidenset Saari gård
Bondhustru 1982–2013
Biträdande ombudsman 1981–1982, ombudsman 1983–2013, Konestiftelsen
Frilansande kulturproducent 1995–2006
Kultursekreterare 1989–1994, Merimasku kommun

Förtroendeuppdrag och sakkunniguppdrag
Ledamot i Talonpoikaiskulttuurisäätiö (stiftelsen för allmogekultur) 1988–
Styrelseledamot 1988–, vice ordförande 1989–2001, ordförande 2002–, Konestiftelsen
Ledamot 1998–2003, 2007–2012, viceordförande 2007–2009, ordförande 5/2002–2003, 2010–2012, Egentliga Finlands konstkommission
Ordförande för styrgruppen av projektet KULMA – Kulttuuri maaseudun voimavarana (kultur som en resurs för landsbygden) och medlem i KULMA-teamet 2003–2005
Styrelseledamot i Delegationen for stiftelser och fonder 2003–2006
Ledamot i Centralkommissionen för konst 2007–2009
Styrelseledamot i Stiftelsen Åbo 2011 2007–2009

Priser och utmärkelser
Lokaltidningarnas Antti-staty av lokaltidningen Rannikkoseutu 1998
Kulturpriset Meri av Lions Club Rymättylä/Merimasku 2001
Aurora-medalj för kulturgärningar som har gagnat landskapet av Egentliga Finlands förbund 2002
Hedersomnämnandet Varsinaissuomalainen kulttuuriteko (Egentliga Finlands kulturgärning) av Egentliga Finlands konstkommission 2005
Priset Vuoden lossivahti av Merimasku-Seura 2009

Text: Hanna Nurminen (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)
Översättning: Sonja Tiilikainen

Språkgranskare: Jonas Franzon

Mina drömmar

Jag har nyligen fyllt sextio år och drömmer inte längre särskilt mycket, men kanske jag kunde önska något.

Jag önskar att jag kan styra Konestiftelsen i en sådan riktning att mina efterträdare kan ta över arbetet utan svårigheter. Organisationen måste vara lätt och flexibel, så att de som i framtiden drar upp riktlinjerna för stiftelsens verksamhet kan göra det utan att belastas av stela strukturer.

När jag inledde min karriär som kultursekreterare, var den allmänna uppfattningen att kultur tillhör oss alla. Man behövde heller inte vidare motivera denna uppfattning. Sedermera har offentlig finansiering för konst och kultur motiverats bland annat med att de utgör en betydande resurs för regionutvecklingen, tjänar som en drivande faktor för den kreativa ekonomin och kan utnyttjas som exportvaror. På senaste tiden har det upprepade gånger konstaterats att kultur bidrar till välfärd. Trots detta gör staten och kommunerna ständigt nedskärningar i anslagen för konst och kultur. Jag önskar att konst och kultur i framtiden åter kunde vara en obestridd del av människolivets vardag och fest.

Mina båda döttrar studerar vid Helsingfors universitet – den ena håller på att avlägga en magisterexamen vid statsvetenskapliga fakulteten och den andra en doktorsexamen vid humanistiska fakulteten. Jag önskar att de och deras kamrater skulle få leva och arbeta i ett jämställt samhälle där man uppskattar kulturell mångfald samt tar hand om miljön och de svagare i samhället.

Hanna Nurminen vid sitt arbetsbord på Saari gård. Foto: Kevin Doyle

 

Tillbaka