När jag började arbeta som styrelseordförande för Konestiftelsen för drygt tio år sedan, var stiftelsevärlden mansdominerad och konservativ. Stiftelseurkunden för föreningen Delegationen för stiftelser och fonder undertecknades år 2003 av 52 representanter för finländska stiftelser, men endast två av dessa representanter var kvinnor. Nu är situationen en annan, eftersom flera stiftelser har åtminstone några kvinnor i sin ledning. Jag tror att Konestiftelsen har stått som modell för en mer jämställd stiftelsevärld; för närvarande är hälften av stiftelsens styrelsemedlemmar kvinnor, likaså dess överombudsman och förvaltningschef.

Ett starkt kvinnoperspektiv har utan tvivel påverkat Konestiftelsens verksamhet på många olika sätt. När jag tog över min fars plats som styrelseordförande, strävade jag medvetet efter att vara en annorlunda ordförande än han var. Vi styrelsemedlemmar har under årens lopp utvecklat vårt arbetssätt så att det bygger på öppenhet, lyssnande och diskussion. I en anda av ömsesidigt förtroende är även avvikande åsikter tillåtna och intuition utgör en god grund för beslutsfattande.

Konestiftelsen tar hand om sina stipendiater. Under ansökningstiden har ansökarna möjlighet att få personlig rådgivning. Våra månadsstipendier är så pass stora att man kan leva på dem (om än inte i lyx och överflöd). Våra stipendiatforskare kan också flexibelt ansöka om ytterligare finansiering, till exempel för kongressresor utomlands. Dessutom ordnar vi seminarier och andra tillställningar där man kan bilda nätverk, och då och då ordnar vi också glada fester. Vi på Konestiftelsen får ständigt positiv feedback på att vi så vänligt hjälper våra kunder och ägnar noggrann uppmärksamhet åt deras frågeställningar.