Tillbaka

Eino Leino

Armas Einar Leopold Lönnbohm (författarnamn Eino Leino)
6.7.1878, Paltamo – 10.1.1926 Tusby

Studier i latin vid Kejserliga Alexanders-universitetet 1895–1899

Skald, författare, översättare

Redaktör 1898–1899, Nykyaika
Kulturassistent 1899–1904, Päivälehti
Teaterkritiker och kåsör 1904–1914, Helsingin Sanomat
Chefredaktör 1915–1918, Sunnuntai

Hedersbetygelser och minnesmärken
Finska statens litteraturpris 1899–1900, 1902, 1904, 1907, 1908, 1911–1912, 1915–1918, 1920
Finska statens författarpension 1918

Eino Leino-sällskapet 1947
Gator uppkallade efter Leino; Helsingfors 1948, Tavastehus, Parikkala, Tusby
Minnesstod 1953, Esplanadparken i Helsingfors
Eino Leino-priset 1956
Minnestavla för översättningen av Divina Commedia 1971, Rom
Eino Leino-huset 1978, Paltaniemi
Eino Leino-frimärke 1978
Minnesstod 1980, Kajana
Diktens och sommarens dag 6.7. (flaggdag 1992–)

Författarskap

Bild: Finska Litteratursällskapet
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Statens litteraturpris åtta gånger

Armas Einar Leopold Lönnbohm, mer känd som Eino Leino, intresserade sig för litteratur och skrivande redan i sin barndom. Sedermera kom han att bli en av det förra sekelskiftets mest inflytelserika personer inom litteraturens och poesins fält.

Leinos poesi publicerades för första gången redan år 1890 i tidningen Hämeen Sanomat. Vid den tidpunkten var skalden tolv år gammal. I gymnasieåldern översatte Leino, vid sidan om sin egen skriftliga produktion, bland annat texter av Johan Ludvig Runeberg. Leinos skolkamrater har senare berättat att det var just Leino som utövade det största litterära inflytandet över kamratkretsen.

De fyra första stroferna i dikten Kajaanin linna, publicerad då Eino Leino var tolv år gammal. Bild: Hämeen sanomat 26.9.1890, Nationalbibliotekets digitala samlingar.

Efter att ha tagit studenten skrev Leino in sig vid Kejserliga Alexanders-universitetet för att läsa latin. Studierna blev ändå ringa i omfattning och Leino avlade aldrig någon examen. Han koncentrerade sig på att skriva.

­­­­­­­­­­­­Leino hämtade influenser till sin tidiga produktion från Kalevala och annan mytisk finsk poesi. Hans första diktsamlingar Maaliskuun lauluja och Tarina suuresta tammesta publicerades 1896. Samma teman behandlas också i Leinos kanske mest kända verk, Helkasånger (på finska Helkavirsiä, 1903). Leino anses vara den första och mest betydande formgivaren av nationell nyromantik i finsk litteratur.

Under sitt första äktenskap med Freya Schoultz 1905–1908 ökade Leinos prosaproduktion. Han skrev bland annat sin ofärdsårstrilogi bestående av Tuomas Vitikka (1906), Jaana Rönty (1907) och Olli Suurpää (1908). Under äktenskapets sista år reste Leino till Rom och satte igång förberedelserna inför sitt ambitiösa översättningsprojekt – Leino skulle nämligen översätta Dante Alighieris Divina Commedia. Den finska översättningen Jumalainen näytelmä publicerades under åren 1912–1914.

Leinos författarskap är förvånansvärt stort. Det innefattar sammanlagt över 80 originalverk, såväl poesi som dramatik och prosa, från en tidsperiod på 35 år. Dessutom skrev Leino också ett betydande antal essäer, kåserier, recensioner och andra tidningstexter samt översatte åtskilliga texter. Hans produktion behandlar en bred skala av känslor, allt från djup kärlek till människoförakt och bitande kritik. Leino tilldelades finska statens litteraturpris åtta gånger under sin karriär och som 40-årig beviljades han statens författarpension.

Under sina sista år återvände en sjuk och trött Leino till ungdomens nationalromantiska teman. Hans sista verk blev ändå ett självbiografiskt verk, publicerat 1925 och avsett att bli den första delen i en trilogi vid namnet Elämäni kuvakirja.

Bild: Museiverket

 

Källor (på finska):

Tillbaka