Folkspråk och folkkultur låg D.E.D. Europaeus varmt om hjärtat, och att forska i dem blev hans största livsverk. Hans intresse för finsknationella vetenskaper väcktes troligen redan i barndomshemmet, eftersom också hans far var insamlare av folkdikter. Enligt Europaeus egna ord uppstod hans intresse då han läste om finsk-ugriska folk och språk i sin fars bibliotek.

År 1845 begav sig Europaeus på en diktinsamlingsresa till Finska Karelen och Olonets, och fortsatte därefter raka vägen till Kajanaland och Vitahavskarelen. Han blev känd tack vare sina insatser för diktinsamling då bland annat Johan Vilhelm Snellman berömde hans entusiasm och energi i tidningen Saima år 1846. Bland den fennomanska ungdomen omtalades Europaeus diktinsamlingsarbete som ett finsksinnat ideal, och han blev en legend redan under sin livstid.

Europaeus gjorde sammanlagt sju diktinsamlingsresor till Karelen, Olonets, Kajanaland, Vitahavskarelen, Ingermanland och Tverkarelen under åren 1845–1854. För det mesta reste han ensam, men ibland hade han sällskap av Henrik August Reinholm. Tillsammans med honom uppmuntrade Europaeus också sin syster Charlotta Europaeus att bli den första kvinnliga diktinsamlaren.

Europaeus gjorde en oerhörd insats för diktinsamlingen. Han utvidgade diktinsamlingen till ett tidigare outforskat område, Ingermanland, där han samlade in ett stort antal folkdikter som senare blev mycket kända, såsom Kullervo-dikterna. Under sina resor samlade Europaeus över 2 800 kalevaladikter, ett stort antal klagosånger och därtill andra slags folkdikter. Hans ursprungliga handskrifter bevaras i Finska litteratursällskapets folkminnesarkiv. De dikter Europaeus har samlat in hör till de mest använda källorna i finsk diktforskning. Materialet började dock uppskattas först efter hans död.

Europaeus var inte enbart aktiv som diktinsamlare, utan han var också en betydande aktör i publicering av folkdikter. Han redigerade själv två antologier, Pieni Runon-seppä (1847) och Karjalan Kevätkätköinen (1854), varav den tidigare också upptog den första finländska poetiken.

Dessutom gjorde Europaeus en betydande insats för den andra upplagan av Kalevala (1849), vars största tilläggsmaterial härstammar från Europaeus diktinsamlingsresor. För Elias Lönnrot lade Europaeus fram många förslag om Nya Kalevalas form och innehåll. Bland annat önskade han att texten noggrannare skulle följa de ursprungliga dikternas form. Europaeus föreslog att dikterna ska publiceras som de är, men han fick inte understöd. Ett sådant projekt genomfördes dock senare av andra aktörer.

Källor:

• Senni Timonen: Europaeus, David Emanuel Daniel (1820–1884). Runonkerääjä, kielentutkija, muinaistieteilijä, toimittaja. Webbpublikationen Kansallisbiografia, 2001. Hämtat 23.2.2015.
• Laila Lehikoinen: D. E. D. Europaeus kirjasuomen kehittäjänä ja kielentutkijana, Virittäjä 2/1986, s. 178–202.
• D. E. D. Europaeus. Webbartikel på Wikipedia. Hämtat 23.2.2015.