Alice Martin, förlagsredaktör för översatt skönlitteratur vid WSOY, har redan länge varit fascinerad av språkets strukturer och historia. När hon inledde sina studier i finska språket vid Helsingfors universitet 1978 fick hon svar på många sådana frågor som hon till och med var helt omedveten om.

– Till exempel studierna i finskans fonologi och morfologi var härliga. Med hjälp av dem besvarades många frågor om hur språket är uppbyggt.

Enligt Martin har två personer i synnerhet haft en avgörande inverkan på hennes karriärval och karriärutveckling. På Kersti Juvas kurs i översättning insåg Martin att hon hade hittat sitt kall.

– Det var som en väckelse. Jag fick en stark upplevelse av att jag förstod vad översättning innebär och jag njöt av språkens samspel. Jag kan bara inte låta bli att intressera mig för hur en och samma tanke kan uttryckas på olika sätt på ett annat språk – och hur man gör det på bästa möjliga sätt.

Martin gav sig i kast med översättning mitt under sina studier. Efter att ha gjort sina första arbeten vid WSOY:s enhet för barn- och ungdomsböcker stiftade hon år 1985 bekantskap med Klaus Taubert (1930–1995), som var redaktionschef för utländsk skönlitteratur.

– Taubert fick mig att börja med redigeringsarbete. Tack vare dessa två personer som uppmuntrade mig och kände igen mina starka sidor kunde jag besegra min blyghet och finna mening med arbetet.

Som översättare har Martin främst inriktat sig på att översätta dikter till finska. Hon är en bland de få finländare som nuförtiden översätter dikter i versmått. En viktig förutsättning för denna färdighet skapade professor Pentti Leino med sina kurser i metrik.

– Leino forskade i metrik och höll tre ingående kurser om ämnet. Under sina kurser klargjorde han dessa frågor även för sig själv. Jag deltog i alla tre kurser. De färdigheter som kurserna har gett mig har varit till konkret nytta, vilket förmodligen är ganska ovanligt.

Martin fastnade för översättning och sitt arbete som förlagsredaktör vid WSOY, vilket ledde till ett långt uppehåll i hennes studier. Studierna hakade upp sig på pro gradu-avhandlingen, vilket plågade Martin länge. Ömsom skulle hon skriva inom ämnet finska språket – om flertydigheten i Mirkka Rekolas produktion – ömsom om något inom ämnet engelska språket.

– Min pro gradu-avhandling vållade mycket huvudbry. Mina släktingar pressade mig och ibland kände jag mig riktigt oduglig. Men jag kunde trots allt inte ge upp.

Martin blev filosofie magister i engelsk filologi med pro gradu-avhandlingen Looking-Glass Reflections. Norms in translating Lewis Carroll år 2008.

– Slutligen blev jag utexaminerad i storpubliken 2008. Det var lustigt att märka att min gamla studiekamrat höll ett tal där som dekanus. Men eftersom jag till sist blev utexaminerad var jag kanske ett undantag bland dem som kört fast i studierna. Jag har varit mycket glad över att ha kunnat slutföra mina studier. Det har frigjort en hel del energi.