Tillbaka

Volter Kilpi

Volter Adalbert Kilpi (Ericsson fram till 1885)
12.12.1874, Gustavs – 13.6.1939 Åbo

Filosofie kandidat (konsthistoria) 1900, Kejserliga Alexanders-universitetet

Överbibliotekarie 1921–1939, Åbo universitets bibliotek

Bibliotekarie 1920–1921, Åbo universitets bibliotek
Bibliotekarie 1919–1920, Åbo stadsbibliotek
Biträdande bibliotekarie 1912–1918, Helsingfors stadsbibliotek
Bibliotekarie 1906–1911, Studentkårens bibliotek
Extraordinarie amanuens 1898–1918, Kejserliga Alexanders-universitetet

Erkännanden

Volter Kilpi-litteraturveckan fr.o.m. 1999
Sällskapet Volter Kilven seura ry, grundat 1988
Minnesplakett i Åbo, 1974
Statspriset i litteratur 1901, 1934, 1938

Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Irene Kvarnström

Språkgranskning: Jonas Franzon
Bild: Volter Kilven seura

Riddare, inbördeskrig och hembygd

I dag minns allmänheten Volter Kilpi framför allt som författare. Han skrev om poesi och finskhet i studentnationens tidning redan under sin studietid och hans första skönlitterära text gavs ut i den handskrivna tidningen Riento år 1897.

Kilpis författarskap omfattar tre tidsperioder med tre olika teman. Under den första perioden, det vill säga tidigt 1900-tal, behandlade han traditionella grunder för den europeiska kulturen: Bibeln, riddarromantiken och antiken. Kilpi fick det finska statspriset i litteratur redan för sitt första verk Bathesba. Davidin puheluja itsensä kanssa (1900). Han var ändå inte nöjd med verket Antinous (1903) och det blev en lång paus i Kilpis skönlitterära produktion.

Första upplagan av Volter Kilpis andra bok ”Parsifal. Kertomus Graalin ritarista” (1902). Pärmbild: Hugo Simberg.

Den andra perioden i Kilpis författarskap inträffade kring tiden då Finland blev självständigt och gick i inbördeskrig. Efter en lång paus gav han ut två böcker med politiskt budskap. Den första av dem, Kansallista itsetutkistelua. Suomalaisia Kulttuuri-ääriviivoja (1917) behandlade finskhet och Finlands politiska status.

Efter inbördeskriget gav Kilpi ut verket Tulevaisuuden edessä. Poliittisia ja yhteiskunta-eetillisiä ääriviivoja. Kansallista itsetutkistelua II (1918), där han presenterade sin uppfattning om hur Finland borde byggas upp efter konflikten.

Kilpi skrev bland annat följande om inbördeskrigets inverkan:

Nykyisen kamppauksen tuhasta on nouseva terveempi, karaistumpi, todellisempi Suomi. Sellainen kuin yhteiskuntamme oli ennen punaista vallankumousyritystä, oli se niin monen julkisen valheen myrkyttämä ja niin monen harhakäsityksen vangitsema, olivat sen kannattavat perustukset rakennetut niin hauraille kuvitteluille ja luulemuksille, että yhteiskuntamme olisi sisäisesti ja ulkonaisesti ollut aivan kestämätön vaaranalaiseen, ankaraan itsenäisyyteen.” (Kilpi 1918, s. 289.)

(”Må ett friskare, mer garvat och verkligare Finland uppstå ur askan av detta bakslag. Före det röda revolutionsförsöket var vårt samhälle förgiftat av så många offentliga lögner och fängslat av så många vanföreställningar, och dess bärande grunder byggda på så sköra inbillningar och antaganden, att vårt samhälle hade varit invärtes och utvärtes alldeles ohållbart för en farlig, strikt självständighet.”

(översättning av Irene Kvarnström))

Det kom som en överraskning för publiken då Kilpi, efter en paus på tjugo år, återvände till skönlitteratur i den tredje perioden av sitt författarskap. Kilpis absolut mest kända verk Alastalon salissa (I salen på Alastalo) publicerades på originalspråk under denna period, nämligen 1933. Boken är den första delen i Kilpis trilogi där händelserna utspelar sig i hans hembygd ute i skärgården.

I salen på Alastalo är en över 900 sidor lång roman där händelserna äger rum i 1860-talets Alastalo. Huvudintrigen utspelas från början till slut i Alastalos stora sal under loppet av sex timmar. Berättelsen får ändå större dimensioner tack vare tillbakablickar och karaktärernas tankar. Det har gjorts en hel del akademisk forskning kring romanen. Bland annat Pirjo Lyytikäinen (1992) behandlar boken i sin doktorsavhandling. Romanen har fått mycket uppmärksamhet under årens lopp. Kilpi fick statspriset i litteratur för den och en jury vid tidningen Helsingin Sanomat utsåg 1992 romanen som det bästa skönlitterära verket från Finlands självständighetstid.

Volter Kilpi igång med sina skriverier 1903. Bild: Volter Kilven seura.

 

Källor

Tillbaka