Tillbaka

Mika Waltari

Mika Toimi Waltari
19.9.1908, Helsingfors – 26.8.1979, Helsingfors

Filosofie kandidat 1929 (teoretisk filosofi, estetik och nyare litteraturhistoria), Helsingfors universitet

Författare, manusförfattare, översättare till finska
Bokkritiker 1932–1942, Maaseudun tulevaisuus
Redaktionssekreterare 1936–1938, Suomen Kuvalehti
Litteraturredaktör i Finlands Rundradio 1937–1938
Tjänstgöring i Statens informationsverk 1939–1944
Medlem i Finlands Akademi 1957–1978

Hedersutmärkelser
Hedersdoktor vid universitet i Åbo 1970
Hedersmedlem i Suomen kirjailijaliitto 1960 (Finlands författarförbund)
Pro Finlandia 1952
Statens litteraturpris 1933, 1934, 1936, 1949 och 1953
Aleksis Kivi-priset 1947

Mika Waltaris produktion (länk på finska)

Bild: Wikimedia Commons
Text: Tomas Sjöblom och Lauri Lönnström
Översättning: Nina Hänninen
Språkgranskning: Jonas Franzon

Waltari och "Eldbärarna"

Tulenkantajat, ”Eldbärarna”, var en energisk men löst sammanhållen grupp av författare och konstnärer. Gruppens gemensamma nämnare var Nuoren Voiman Liitto (Unga Krafters förbund) som publicerade ett diktverk med namnet Tulenkantajat år 1922. Det var genom ”Eldbärarna” som Mika Waltari blev bekant med tidens ledande författare och unga författarlöften.

Den rådande andan bland ”Eldbärarna” var otvungen och öppen. Den präglades av en tro på mänskligheten och den finska kulturens framtid samt av intresse för nya rön inom litteratur och konst. ”Eldbärarna” ville europeisera den enligt deras uppfattning primitiva finska litteraturen. Gruppen är känd för att ha förnyat den finska lyriken men många av gruppens författare koncentrerade sig likväl på romanformen under 1920-talets slut.

Waltari såg sig länge framförallt som poet. I ”Eldbärarnas” sanna anda var han intresserad av bland annat maskinromantik. Waltari publicerade en maskinromantisk diktsamling, Valtatiet (Huvudvägar) 1928, tillsammans med Olavi Paavolainen. Senare blev Paavolainen dock en av de mest aktiva kritikerna av Waltaris produktion. Kompanjonen från ”Elbärarna” hånade Waltaris produktivitet bland annat i en pamflett från 1931, Suursiivous eli kirjallisessa lastenkamarissa.

”Eldbärarna” bidrog till hur Waltari fann sin egen stil. I början av sin tid som medlem i författargruppen skrev han mest dikter. Waltari inspirerades sedan dels av Joel Lehtonen, en bakgrundsgestalt för ”Eldbärarna”, dels av andra företrädare för gruppen till att främst börja skriva prosa i slutet av 1920-talet. Inom prosan kom Waltari att göra sitt största livsverk.

Suuri illusioni (1928), det verk som Waltari fick sitt genombrott med, kom ut då han ännu var aktivt i kontakt med ”Eldbärarna”. Utbrytningen från ”Eldbärarna” skedde i slutet av 1920-talet då gruppen också höll på att splittras.

Foto: Wikimedia Commons.​
Foto: Wikimedia Commons.​

Källor:

Tillbaka