Otto Wille Kuusinen
Dagens humanist

Otto Wille Kuusinen

Otto Wille Kuusinen är en av 1900-talets mest kontroversiella finländska figurer – han var föremål för både häftig kritik och beundran. Han är kanske bäst ihågkommen för sin politiska roll i finska inbördeskriget 1918, sin roll som ledare av den så kallade Terijokiregeringen under vinterkriget samt för sin verksamhet i Finlands kommunistiska parti. Men Kuusinen var inte endast ideolog, utan också diktare och en känslig mångsidig begåvning som studerat vid Jyväskylä lyceum. Som ung förutspåddes han till och med en karriär som professor.

Otto Wille Kuusinen

Otto Wilhelm (Wille, Ville) Kuusinen
4.10.1881, Laukas – 17.5.1964, Moskva

Filosofie kandidat 1905 (filosofi, estetik, konsthistoria), Kejserliga Alexanders-universitetet

Redaktör för tidningen Suomalainen 1901–1902
Assistent vid tidningen Työmies 1904–1906, redaktör 1907–1916
Grundare av tidskriften Sosialistinen Aikakauslehti 1905, redaktionssekreterare 1906–1908
Sekreterare för Finlands socialdemokratiska partis (SDP) partikansli 1916–1917
Underjordisk verksamhet i Finland och Sverige för Finlands kommunistiska parti (FKP) 1919–1921
Medlem i Kommunistiska internationalens verkställande kommittés sekretariat 1921–1939
Ordförande för Karelsk-finska sovjetrepubliken 1939–1956

SDP:s riksdagsledamot (Nylands läns valkrets) 1908–1909, 1911–1913, 1917
SDP:s ordförande 1911–1917
Informationsminister i Finlands folkkommissariat 1918
Ordförande och utrikesminister för Finlands folkregering i Terijoki 1939–1940
Medlem i Sovjetunionens Högsta sovjet 1940–1964, medlem i Högsta sovjets presidium 1940–1957
Medlem i sekretariatet och presidiet för Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté 1957–1964

Medlem i Sovjetunionens vetenskapsakademi 1958–1964

Utmärkelser:
Hederstiteln Socialistiska arbetets hjälte 1961
Lenins hederstecken, tilldelad tre gånger

Följande är namngivet efter Kuusinen:
Stiftelsen O.W. Kuusisen säätiö 1964, universitetet i Petrozavodsk, Ryssland.
Gata i Moskva och Petrozavodsk.

 

Bild: Folkets Arkiv
Text: Tiia Niemelä
Översättning: Laura Brunberg
Språkgranskning: Jonas Franzon