Olof Enckell

Olof Enckells levnadstecknare delar upp hans karriär i två områden, ett skönlitterärt och ett akademiskt. Båda är betydelsefulla: som skönlitterär författare var Enckell tillsammans med sin bror Rabbe en förespråkare för svenskspråkig modernism och som professor var han en anmärkningsvärd forskare i finlandssvensk lyrik. Han anses ha grundlagt forskningstraditionen kring Elmer Diktonius. Å andra sidan finns det i Enckells skönlitterära produktion en stark patriotism och en romantisk längtan till Karelen där han gjorde långa vandringar strax före andra världskriget.

Olof Enckell

Olof Wilhelm Toussaint Enckell
12.3.1900, Kronoborg – 11.6.1989, Grankulla

Filosofie kandidat 1923, licentiat 1949 och doktor 1958, Helsingfors universitet

Professor i svensk litteratur 1950–1967, Helsingfors universitet
Litteraturkritiker 1924–1932 och kulturredaktör 1951–1956, Hufvudstadsbladet
Amanuens 1921–1923, Helsingfors universitetsbibliotek

Styrelsemedlem 1950–1965, Svenska litteratursällskapet i Finland
Inspektor för Östra Finlands nation 1956–1959
Ordförande 1953, Statens litteraturkommission
Ordförande 1938–1943, Finlands svenska författareförening
Medlem i Finska Vetenskaps-Societeten

Priser och utmärkelser:
Karl Emil Tollanders pris 1973
Svenska Akademiens Finlandspris 1974

Bild: Wikimedia Commons
Text: Tiia Niemelä
Översättning: Laura Brunberg
Språkgranskning: Jonas Franzon