Tillbaka

Ella Kivikoski

Ella Margareta Kivikoski
25.5.1901, Tammela – 27.7.1990 Helsingfors

Filosofie kandidat (historia) 1930, magister 1932, licentiat (arkeologi) 1939, doktor 1940, Helsingfors universitet

Professor i Finlands och Nordens (fr.o.m. 1968 Skandinaviens) arkeologi 1948–1969, Helsingfors universitet
Docent i Finlands och Nordens arkeologi 1941–1948, Helsingfors universitet
Extraordinarie amanuens 1932–1933, amanuens 1933–1947, avdelningsdirektör 1947–1948, Arkeologiska kommissionens förhistoriska avdelning

Redaktionsmedlem 1954–1980, Acta Archaeologica
Redaktör 1953, 1956–1976, tidskriften Suomen Museo

Ordförande för Finska Fornminnesföreningen 1962–1968
Ledamot av Finska vetenskapsakademien 1949

Erkännanden
Hedersmedlem, Fibula ry 1969, Svenska arkeologiska samfundet 1973, Finska Fornminnesföreningen 1976
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros orden 1968
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden 1955

Uppkallat efter Kivikoski
Finska Fornminnesföreningens förtjänstmedalj 1981

Bild: Museiverket
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Undervisning – en angenäm plikt

Ella Kivikoski, professor i Finlands och Nordens historia, ansåg att hennes professur innebar många plikter. Dessa plikter var ändå angenäma för henne, vare sig det handlade om at publicera eller undervisa.

Kivikoski upplevde det som en allvarlig brist att det saknades ett bra och heltäckande arkeologiskt verk om Finland. Att utarbeta ett sådant verk blev ett av hennes stora uppdrag. Verket publicerades under namnet Suomen esihistoria 1961.

Kivikoski brukade betona att arkeologiska forskningsresultat inte är bestående utan ändras i takt med att forskarna får nytt material kommer till sitt förfogande. Däremot är forskningsmaterialet i sig bestående och av den anledningen talade Kivikoski ofta om hur viktigt det är att dokumentera omsorgsfullt. Kivikoski tillämpade sina tankar bland annat i det omfattande tvådelade verket Suomen rautakauden kuvasto I–II (1947, 1951), där hon behandlar järnåldersföremål i Finland. Hon publicerade också många arkeologiska bibliografier om olika tidsåldrar i Finland.

På sin fritid läste Kivikoski deckare och löste korsord. Hon såg många likheter mellan sina hobbyer och arkeologi, eftersom man också inom arkeologi ofta strävar efter att skapa en rimlig helhetsbild med hjälp av små ledtrådar.

Enligt Matti Huurre var Kivikoski en grundlig och krävande lärare, men hade samtidigt sinne för humor. Professorn hade klara och tydliga föreläsningar och höll sig alltid till ämnet. Å andra sidan minns Kaari Utrio Kivikoski som en väldigt tankspridd professor i en intervju med studenttidningen Ylioppilaslehti 2001. Då Kivikoski arbetade som redaktör på tidningen Suomen Museo handledde hon samtidigt gärna begynnande skribenter i konsten att skriva vetenskapliga artiklar.

Kivikoski höll kontakt med sina studenter också utanför föreläsningarna och mottagningarna. Det var vanligt att man på kvällen efter seminarierna samlades hemma hos professor Kivikoski eller på English Tea Room för att avnjuta en kopp te. Kivikoski ordnade också ett flertal seminarier såväl hemma i Finland som utomlands. Det uppstod ett varmt och nära förhållande mellan professorn och hennes studenter. Kivikoski gifte sig aldrig och fick inga barn. Däremot betraktade hon gärna studenterna som sina egna barn.

Ella Kivikoski vid sitt arbetsbord. Kivikoski höll kontakt med sina studenter också utanför arbetsrummet. Bild: Museiverket

Källor:

Tillbaka