Tillbaka

Bo Carpelan

Bo Gustaf Bertelsson Carpelan
25.10.1926, Helsingfors – 11.2.2011 Esbo

Filosofie kandidat (litteraturvetenskap) 1948, filosofie licentiat 1956 och filosofie doktor 1960, Helsingfors universitet

Bibliotekarieexamen 1950, Yhteiskunnallinen korkeakoulu YKK (ung. Samhälleliga högskolan)
Studier i Frankrike (1951), i Förenta Staterna (1961) och i England (1962)

Konstnärsprofessor 1980-1993
Studievägledare 1950–1959, avdelningschef 1960–1964, biträdande chefsbibliotekarie 1964–1980, Helsingfors stadsbibliotek
Litteraturkritiker 1949–1964, Hufvudstadsbladet
Medlem i Finlands svenska författarförening 1950–1970
Medlem i Nordiska Kulturkommissionens finska avdelning 1965–1971

De mest betydande hedersutmärkelserna
Le Prix Européen de Littérature 2007
Svenska Akademiens nordiska pris 1997
Finlandiapriset 1993, 2005
Poeta Finlandiae Suomen runoilijaliitto 1993
Statens utländska översättarpris 1986
Tollanderska priset 1983
Pro Finlandia 1978
Nordiska rådets litteraturpris 1977
Nuorisokirjallisuuden valtionpalkinto 1969, 1989 (Statens pris för ungdomslitteratur)
Statens litteraturpris 1967, 1972, 1987, 1989

Text: Tomas Sjöblom
Foto: Schildts & Söderströms

Bild: Schildts & Söderströms
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Nina Hänninen
Språkgranskning: Richard Kerbs

Minimalistiska dikter, romaner och barnböcker

Bo Carpelan debuterade som författare med sin diktsamling Som en dunkel värme (1946) redan som 20-åring. Den finlandssvenska litteraturen sökte sina förebilder speciellt från den svenska fyrtiotalismen och den franska existentialismen på den tiden. Inflytelsen från dessa kan också ses i tidiga alster av Carpelan, vilka han dock senare inte själv ansåg som något värdefullt.

Redan på 1950-talet hörde Carpelan till eliten bland de finska diktarna. Han tog kraftigt avstånd från det dåtida skapandet av politisk-ideologiska dikter och fördömde också den allt populärare politiska diktningen på 1960-talet. Carpelan ansåg att politisk litteratur var ett svek mot diktkonstens främsta uppgift. Diktkonsten skulle vara enkel men ändå behandla tankedigra teman och inte bestå av enkla politiska slogan.

Inom diktkonstens stilarter skiftade Carpelans produktion genom tiderna. Främst riktade sig hans diktning mot reserverad och exakt framställning. Ytterligheten av detta kan ses i hans rentav asketiskt minimalistiska alster från 1960-talet, såsom diktsamlingen 73 dikter (1966). Samlingens dikter var i bästa fall komprimerade till endast fyra eller fem ord. Carpelan gick över till en friare och mer avspänd stil i slutet av årtiondet från och med diktsamlingen Gården (1969).

Carpelans produktion begränsas inte endast till diktning utan han skrev också prosa. Till Carpelans mest betydande verk hör just det bästa i hans prosaproduktion. Av romanerna måste Axel (1986) nämnas, som det tog 16 år att skriva. Den handlar om Axel Carpelan, författarens farfars bror, som var en av Jean Sibelius bästa vänner, inspiratörer och bidragsgivare. Författaren har själv använt boken Axel som ett exempel på att skrivprocessen verkligen ibland kan vara väldigt långsam. Carpelan fick också två Finlandiapriser för romanerna Urwind (1993) och Berg (2005). Utöver romaner skrev Carpelan drama för radio samt barn- och ungdomslitteratur.

Att göra litteraturen tillgänglig för alla språkgrupper var viktigt för Carpelan. Flera av hans diktsamlingar och romaner översattes till finska, och i gengäld översatte han samtida diktares verk till svenska. Carpelans diktning blev en väsentlig del av den finska lyriken, och han var själv en av de viktigaste figurerna inom översättningen av finska dikter efter världskrigen.

Foto: Finska Litteratursällskapet (SKS).​
Foto: Finska Litteratursällskapet (SKS).​

Källor:

Tillbaka