Tillbaka

Bo Carpelan

Bo Gustaf Bertelsson Carpelan
25.10.1926, Helsingfors – 11.2.2011 Esbo

Filosofie kandidat (litteraturvetenskap) 1948, filosofie licentiat 1956 och filosofie doktor 1960, Helsingfors universitet

Bibliotekarieexamen 1950, Yhteiskunnallinen korkeakoulu YKK (ung. Samhälleliga högskolan)
Studier i Frankrike (1951), i Förenta Staterna (1961) och i England (1962)

Konstnärsprofessor 1980-1993
Studievägledare 1950–1959, avdelningschef 1960–1964, biträdande chefsbibliotekarie 1964–1980, Helsingfors stadsbibliotek
Litteraturkritiker 1949–1964, Hufvudstadsbladet
Medlem i Finlands svenska författarförening 1950–1970
Medlem i Nordiska Kulturkommissionens finska avdelning 1965–1971

De mest betydande hedersutmärkelserna
Le Prix Européen de Littérature 2007
Svenska Akademiens nordiska pris 1997
Finlandiapriset 1993, 2005
Poeta Finlandiae Suomen runoilijaliitto 1993
Statens utländska översättarpris 1986
Tollanderska priset 1983
Pro Finlandia 1978
Nordiska rådets litteraturpris 1977
Nuorisokirjallisuuden valtionpalkinto 1969, 1989 (Statens pris för ungdomslitteratur)
Statens litteraturpris 1967, 1972, 1987, 1989

Text: Tomas Sjöblom
Foto: Schildts & Söderströms

Bild: Schildts & Söderströms
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Nina Hänninen
Språkgranskning: Richard Kerbs

Från att ha ställt böcker på hyllan till biträdande bibliotekschef

Bo Carpelan, son till en mindre bemedlad banktjänsteman, skrev in sig vid Helsingfors universitet 1944 för att studera litteraturvetenskap. Redan under sin studietid arbetade han bland böcker, först på Akademiska bokhandeln och senare på Rikhardsgatans bibliotek. Biblioteksbranschen blev Carpelans dagarbete för en lång tid framöver.

Carpelan utexaminerades som filosofie kandidat 1948. Forskarbanan var inte hans gebit. För att förbättra sina arbetsmöjligheter skaffade han sig först licentiatexamen 1956 och doktorerade sedan 1960 med doktorsavhandlingen Studier i Gunnar Björlings diktning 1922–1933. Universitetets dåvarande rektor Edwin Linkomies var inte alls nöjd med valet av tema. Gunnar Björling levde nämligen ännu då. En vecka före disputationen upplyste Linkomies Carpelan om att man inte kunde skriva en doktorsavhandling om en levande författare. Disputationen hölls dock enligt planerna och doktorsavhandlingen godkändes.

Carpelan som hade studerat litteraturvetenskap var också litteraturkritiker. Han skrev kritik i Hufvudstadsbladet i femton års tid. Under de första åren tyckte han verkligen om arbetet som kritiker men i det långa loppet blev det mera av ett növändigt ont för honom. Det störde Carpelan allt mer att han var tvungen att motivera varför han tyckte eller inte tyckte om ett verk. När det föddes barn i familjen ökade dock behovet av pengar, och Carpelan fortsatte arbeta som litteraturkritiker ända till 1964.

Carpelan ansåg att biblioteket var hans egentliga utbildare och källan till hans kunskap. Han inledde sin karriär inom biblioteksväsendet med att fylla på hyllor på Rikhardsgatans bibliotek. Under årens lopp arbetade han även som både studierådgivare och avdelningsföreståndare på biblioteket, tills han fick tjänsten som biträdande chefsbibliotekarie för stadsbiblioteket 1964.

Carpelan arbetade vid biblioteket tills han blev utnämnd till konstnärsprofessor 1980. Det var först då han kunde ägna sig åt sitt författarskap på heltid.

Bo Carpelan vid sitt arbetsbord. Foto: Finska Litteratursällskapet (SKS).​
Bo Carpelan vid sitt arbetsbord. Foto: Finska Litteratursällskapet (SKS).​

Källor:

Tillbaka