Zacharias Topelius anställdes för att redigera Helsingfors Tidningar i december 1841 mot en lön på 200 rubel silver i året. Summan var inte stor, särskilt som han skulle avlöna sin egen sommarvikarie. Magister Topelius aspirerade egentligen på en lektorstjänst, eller åtminstone ansåg hans mor det som det lämpligaste yrket för sonen. Catharina Sofia Topelius var därför inte övertygad om sonens karriärval och kritiserade honom för att välja en så osäker utkomst, i synnerhet som han var förlovad och behövde en lön som i framtiden kunde försörja en familj. Men den nya redaktören visade sig snabbt äga en skicklig penna och förmåga att locka till sig nya prenumeranter.

Om Topelius som ung student hade läst mycket och av skiftande beskaffenhet visade han nu som tidningsman prov på en talang att omsätta de förvärvade litterära erfarenheterna i en myriad av tidningsföljetonger och -uppsatser. Topelius nöjde sig nämligen inte endast med den då gängse stilen att klistra ihop tidningen av plockgods från andra blad. Han författade flitigt nytt material i både faktiska och fiktiva genrer. En populär långkörare 1842–1853 var Leopoldinerbreven, en serie rapporter och reflektioner från hemlandet i brevform till en fiktiv landsman, löjtnant Leopold i Grusien, officer i rysk tjänst och under seriens fyra sista år hans kusin Leopoldine i Alaska.

Topelius betraktade inte redaktörskapet som någon stor eller seriös litterär gärning. Han experimenterade fritt med genrer och olika stilar – allt ifrån skräckberättelser och skälmhistorier till längre och mer ambitiösa historiska noveller. Även Fältskärns berättelser presenterades i Helsingfors Tidningar som följetong för den läsande allmänheten 1851–1866.

Fliten lönade sig. Upplagan ökade från 741 ex år 1842 till 1600 ex år 1852. Följaktligen ökade också redaktörens lön. Topelius hade redan 1843 varit förutseende nog att binda sin lön vid antalet prenumeranter. Redan 1845 uppgick Topelius lön till 500 rubel, motsvarande en yngre lektors lön, och när han avsade sig redaktörskapet 1860 var inkomsten 2500 rubel, vilket var i bredd med en senators lön. Jämfört med samhällets övriga lönenivå var den kompensationen inte alls oskälig. Som jämförelse kan nämnas att en dräng som Topelius mor avlönade år 1845 fick en lön på ca 57 rubel med husrum, mat och kläder inräknat.

Topelius tid som redaktör för Helsingfors Tidningar inföll under en period när den finländska pressen befann sig i kraftig utveckling: både titlarna och upplagorna ökade. Under sina nitton år som redaktör för tidningen hann Topelius både betrakta och delta i den borgerliga offentlighetens expansion och också slå lärarbanan ur hågen för egen del.

Källor och litteratur i urval

• Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949
• Topelius, Zachris, Leopoldinerbrev. Correspondance från Helsingfors, utg. av Clas Zilliacus, Helsingfors: Schildts 2003
• Topelius, Zacharias, Självbiografiska anteckningar, utg. Paul Nyberg, Helsingfors: Schildts och Stockholm: Bonniers 1922
• Topelius, Zacharias, Ljungblommor, utg. Carola Herberts under medverkan av Clas ­Zilliacus, ZTS I, SSLS 742, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2010
• Topelius, Zacharias, Finland framställdt i teckningar, utg. Jens Grandell och Rainer Knapas, ZTS XII, SSLS 747, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2011
• Topelius, Zacharias, Noveller, utg. Pia Forssell, ZTS IV, SSLS 770, Helsingfors 2012
• Zacharias Topelius, Hertiginnan af Finland och andra historiska noveller, utg. Pia Forssell under medverkan av Matti Klinge och Anna Movall, ZTS V, SSLS 782, Helsingfors 20133
• Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning I–VI, Helsingfors: Edlunds  I–III 1912–1918, Schildts IV–VI 1924–30 och Stockholm: Bonniers I–V 1913–1927