Tillbaka

Yrjö Hirn

7 december 1870, Villmanstrand – 23 februari 1952, Helsingfors

Filosofie kandidat 1892 och filosofie licentiat 1896, Kejserliga Alexanders-universitet

Professor i estetik och nyare litteraturhistoria 1910–1937, Helsingfors universitet

Amanuens 1894–1910, Kejserliga Alexanders-universitetets Bibliotek
Docent i estetik och nyare litteraturhistoria 1898–1910, Kejserliga Alexanders-universitet

Medlem i Prometheussällskapet 1905–1914

Medlem i Finlands delegation i fredskongressen i Paris 1919

Utmärkelser
Finlands Vita Ros K II 1919
Finlands Vita Ros K I 1926
Frankrikes Hederslegion R 1920
Frankrikes Officier de l'Instruction publique 1922
Frankrikes Hederslegion officer 1926
Filosofie hedersdoktor 1939, Oslo universitet
Svenska Akademiens stora pris 1940

Bild : Museovirasto
Text: Riitta-Ilona Hurmerinta

Översättning: Pia Kostamo

En forskare i estetik med fokus på litteratur- och kulturhistoria

Yrjö Hirn ska ha varit en av Finlands betydande vetenskapsmän av sin tid. Han inledde sin forskarkarriär med estetik med strömningar från Edvard Westermarck. Hirn gjorde många forskningsresor runt om Europa och upprätthöll kontakt i synnerhet med den akademiska kretsen i England.

I sitt mest betydande verk inom estetiken, The Origins of Art, A psychological and sociological inquiry (1900), påvisade Hirn med hjälp av psykologiska och sociologiska metoder att konst uppstår utifrån praktiska och icke-estetiska behov. Enligt honom finns det inom konst ett begär att förmedla känslotillstånd till sin omgivning, vilket motsvarar omgivningens behov av att uppleva känslor.

År 1910 valdes Yrjö Hirn till professor i estetik och nyare litteraturhistoria vid det Kejserliga Alexanders Universitetet. Han blev känd som läraren som höll omsorgsfullt förberedda föreläsningar utan annotationer. I undervisningen på universitetet behandlade han främst litteratur som var från 1800-talet eller tidigare. I undervisningen tog Hirn inte ställning till sin tids skönlitteratur, konst eller andra former av kultur. Förutom vetenskapliga texter skrev han också essäer.

Efter 27 år som professor gick Hirn i pension 1937. Han var arbetsam med sitt vetenskapliga arbete fram till sin död. Under sin produktiva karriär som forskare hann Yrjö Hirn sätta sig in i miljöestetik, teater- och konsthistoria samt lägga en grund för forskning i karelianism.  På äldre dagar koncentrerade han sig på litteratur- och kulturhistoria och forskade till exempel i Johan Ludvig Runebergs produktion. Han publicerade en essäsamling Runeberggestalten (1942); i den utreder han Runebergs liv och presenterar tolkningar av Runebergs dikter.

Finlands Förening för Estetik utdelar Yrjö Hirn-priset till forskare inom estetik som kan anses vara speciellt förtjänstfulla.

 

Källor

Tillbaka