Tillbaka

Ville Keynäs

Ville Keynäs
6.3.1960, Helsingfors

Filosofie kandidat (allmän litteraturvetenskap), Helsingfors universitet

Översättare till finska (på heltid) 1992–
Olika ströjobb: har varit vårdbiträde i Rinnehemmet, tagit loss tejp från filmaffischer vid Finlands Filmarkiv, levererat intern post och packat varor på varuhuset Stockmann samt varit bilmäklare på Polar Express, som senare fick namnet Scansped.
Undervisat då och då i översättning på kurser arrangerade av Helsingfors universitet och på Finlands översättar- och tolkförbunds mästarkurs.

Exempel på finska översättningar
Georges Perec: Espèces d’espaces (Tiloja/Avaruuksia, 1992)
Claude Lévi-Strauss: Tristes tropiques (Tropiikin kasvot, 1997)
Jean-Jacques Rousseau: Discours sur l’origine et les fondements de l’inégalité parmi les hommes (Tutkielma ihmisten välisestä eriarvoisuudesta, 2000)
Georges Perec: La Vie mode d’emploi (Elämä Käyttöohje, 2006)
François Rabelais: Le Tiers Livre des Faits et Dicts Héroïques du bon Pantagruel (Pantagruelin kolmas kirja, 2009)
Philippe Claudel: Le rapport de Brodeck (Varjojen raportti, 2009)
Andreï Makine: La Vie d'un homme inconnu (Tuntemattoman miehen elämä, 2010)
François Rabelais: Le Quart Livre (Pantagruelin neljäs kirja, 2014)

Pris
Tähtivaeltaja-priset 1993, 1994 och 2002
Hederspriset Nuori Voima 1998
Pris av Maurice de Coppets fond 2007
Hederspris av WSOY:s litteraturstiftelse 2008
Ordenstecknet Chevalier des arts et des lettres 2009
Mikael Agricola-priset 2010

Bild: Mika Federley
Text: Ville Keynäs och Tero Juutilainen (red.)
Översättning: Sonja Tiilikainen
Jonas Franzon

Mitt bästa minne från Helsingfors universitet

Jag har studerat under tre årtionden utan en aning om vad jag skulle bli.

Efter studentskrivningarna sökte jag in till statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet för att börja studera informationslära (som numera heter kommunikationslära). När jag var färdig med militärtjänsten fick jag i stället för mig att börja studera allmän litteraturvetenskap, eftersom studierna i informationslära inte längre kändes meningsfulla. Jag studerade allmän litteraturvetenskap i ett par år som biämne och ansökte sedan via urvalsprov om huvudämnesrätt i läroämnet. Jag visste fortfarande inte vad jag skulle bli, men det var inte en så relevant fråga då.

På den tiden hade litteraturvetenskapen två inriktningsalternativ (jag vet inte om det är så fortfarande), och man kunde utbilda sig antingen till ämneslärare eller forskare. Jag beslöt mig för en forskarinriktning, eftersom man då fick läsa böcker av François Rabelais inför tentamen. Jag tyckte att det både var en något skämtsam och nobel motivering. Senare visade det sig också vara en bra sådan.

Jag blev aldrig riktigt hemmastadd bland litteraturstudenterna, utan trivdes bättre med arkitektstudenterna. Senare har jag dock blivit mer bekant med studiekamrater inom mitt eget ämnesområde.

I slutskedet av mina studier blev jag intresserad av religionsvetenskap. Om jag hade fortsatt mina studier, skulle jag ha börjat studera vid institutionen för religionsvetenskap. Jag tänkte börja forska om djävulen.

När jag blev filosofie kandidat visste jag fortfarande inte vad jag skulle bli.

Mitt bästa minne från Helsingfors universitet är kanske just det att jag aldrig behövde veta vad jag skulle bli. Jag fick studera under tre årtionden, byta huvudämne en och en halv gånger och avlägga kurser som egentligen inte var till någon nytta, men som senare har visat sig vara det. Världen blir alltmer splittrad och arbeten omvandlas till korttidsjobb. Skulle det då inte löna sig att studera så omfattande som möjligt i stället för att begränsa sig till en enda karriärplan, eftersom man sannolikt inte längre har endast ett yrke?

Foto: Mika Federley.​
Foto: Mika Federley.​

 

Tillbaka