Tillbaka

Uno Lindelöf

Uno Lorenz Lindelöf
30.3.1868 Helsingfors – 7.2.1944 Helsingfors

Filosofie kandidat 1888, filosofie doktor 1890, Kejserliga Alexanders-universitetet

Professor i engelsk filologi 1921–1936, tf. professor 1937–1938, Helsingfors universitet
Docent i germansk filologi 1892–1907, eo. professor i engelsk filologi 1907–1921, Kejserliga Alexanders-universitetet
Lektor i latin 1892–1997, lektor i tyska 1892–1902, Nya svenska läroverket

Representant för ridderskapet och adeln vid lantdagarna 1897–1906, riksdagsledamot 1909–1914, ordförande för riksdagens kulturutskott 1909–1913, ledamot i Helsingfors stadsfullmäktige 1909–1911

Sekreterare för Nyfilologiska föreningen 1890–99, ordförande för Nya svenska läroverkets direktion 1903–, medlem i Finska Vetenskaps-Societeten 1909, medlem i studentexamensnämnden 1902–36

Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden 1929, statens tjänsteutmärkelsetecken XL, tyskt järnkors av andra klass 1920

Bild: Museiverket
Text: Lauri Lönnström
Översättning: Jenny Sandström

Filolog och anglist

Uno Lindelöf kom från en familj med en stark matematisk tradition. Hans far Lorenz Lindelöf var professor i matematik och likaså hans äldre bror Ernst Lindelöf. Uno var dock redan tidigt intresserad av det engelska språket och då han tog studenten 1885 avlade han som extra prov engelska, som inte lärdes ut i skolan.

Vid Helsingfors universitet studerade Uno Lindelöf först latin, grekiska och sanskrit och utexaminerades med hösta betyg år 1888. Efter examen bestämde han sig emellertid för att specialisera sig på engelska och tyska. Han begav sig först till England, där han studerade under sommaren, och därefter tillbringade han ett år i Berlin och ett i Paris.

Efter att ha studerat utomlands i två år återvände Lindelöf till Helsingfors och påbörjade studier i modern filologi som student hos Werner Söderhjelm. Han disputerade redan våren 1890 och blev två år senare utnämnd till docent i germansk filologi. Han skaffade sig extra inkomster som lektor i latin och tyska vid Nya svenska läroverket (nuv. Gymnasiet Lärkan). Erfarenheterna som lärare resulterade i boken Tysk språklära (1895) som han skrev tillsammans med sin lektorskollega Johannes Öhquist och som användes ännu på 1930-talet.

Fram till andra världskriget var engelskan av sekundär betydelse i skolornas läroplan och Lindelöf konstaterade redan som docent att hans studenters språkkunskaper var svaga. Detta ledde till att han år 1895 skrev och publicerade en lärobok för universitetsstuderande om det engelska språkets historia. Den senare tyska upplagan av boken ingick länge i examensfordringarna vid Helsingfors universitet. Det dröjde ända till århundradets senare hälft innan något motsvarande verk om engelskans språkhistoria avfattades av en forskare med engelska som modersmål.

Lindelöf blev 1921 den första ordinarie professorn i engelsk filologi vid Helsingfors universitet. Han hade då verkat som extraordinär professor vid läroämnet sedan 1907. Då han efter att ha gått i pension år 1936 erbjöd sig att sköta professuren i ännu två år till, hann han alltså verka som professor i engelsk filologi i över 30 år.

Lindelöf var uppskattad både som lärare och forskare, vilket reflekteras i att hans studenter lät måla hans porträtt och Nyfilologiska föreningen gav ut en festskrift med bidrag av ledande inhemska och utländska språkforskare till hans 60-årsdag år 1928. Hans långsynthet och hans banbrytande verksamhet inom engelskan understryks av ämnet för hans installationsföreläsning: Engelskan som världsspråk.

Bild: Museiverket.​
Bild: Museiverket.​

Källor:

Tillbaka