En urban politiker

Uno Lindelöf som var född och uppvuxen i Helsingfors var i grund och botten stadsbo och trivdes inte på släktens sommarställe ute i naturen på Granö. Uno bodde tillsammans med sin bror Ernst Lindelöf, som var professor i matematik, i Sandudd i Helsingfors.

Uno Lindelöf tog de första stegen mot en politisk karriär då han 1897–1906 verkade som representant för ridderskapet och adeln vid Finlands lantdagar. Efter en paus på några år återvände han till den nationella politiken då han 1909 valdes till riksdagsledamot som medlem av Svenska folkpartiet. Samma år trädde han även in i kommunalpolitiken i sin hemstad och fungerade fram till 1911 som ledamot i Helsingfors stadsfullmäktige. Hans specialområde var kultur- och utbildningsfrågor vilket ledde till att han blev vald till ordförande för riksdagens kulturutskott. Lindelöf med sin omfattande bildning, taktkänsla, anspråkslöshet och charm var som gjord för politiken och han fick många förtroendeuppdrag. Han lämnade riksdagen redan i början av år 1914, men fortsatte sin politiska verksamhet inom administrationen för SFP ännu i fyra års tid.

Källor:

S. Nevanlinna, Lindelöf, Uno (1868–1944), Kansallisbiografia, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Hämtad 10.7.2015.
Uno Lindelöf, Entisen kansanedustajat 1907–2014. Hämtad 10.7.2015.

Av Text: Lauri Lönnström. Översättning: Jenny Sandström.

Uno Lindelöf

Uno Lorenz Lindelöf
30.3.1868 Helsingfors – 7.2.1944 Helsingfors

Filosofie kandidat 1888, filosofie doktor 1890, Kejserliga Alexanders-universitetet

Professor i engelsk filologi 1921–1936, tf. professor 1937–1938, Helsingfors universitet
Docent i germansk filologi 1892–1907, eo. professor i engelsk filologi 1907–1921, Kejserliga Alexanders-universitetet
Lektor i latin 1892–1997, lektor i tyska 1892–1902, Nya svenska läroverket

Representant för ridderskapet och adeln vid lantdagarna 1897–1906, riksdagsledamot 1909–1914, ordförande för riksdagens kulturutskott 1909–1913, ledamot i Helsingfors stadsfullmäktige 1909–1911

Sekreterare för Nyfilologiska föreningen 1890–99, ordförande för Nya svenska läroverkets direktion 1903–, medlem i Finska Vetenskaps-Societeten 1909, medlem i studentexamensnämnden 1902–36

Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden 1929, statens tjänsteutmärkelsetecken XL, tyskt järnkors av andra klass 1920

Bild: Museiverket
Text: Lauri Lönnström
Översättning: Jenny Sandström