Jag hann arbeta vid universitetet i knappa tio år tills jag plötsligt fann mig själv sittande i arbetsrummet för humanistiska fakultetens dekanus. Det var på den tiden då det förbereddes en stor universitetsreform, som höll oss alla mycket sysselsatta.

Den största ansträngningen under min period som dekanus var just institutionsreformen. Samlingarna vid fakultetens bibliotek överlämnades till det nya gemensamma biblioteket vid Helsingfors universitet. Det bildades fyra stora institutioner och planerades lämpliga förvaltningsmodeller för dem. Vi hittade också på namn till institutionerna, och min nuvarande heminstitution, Finska, finskugriska och nordiska institutionen, har det längsta finskspråkiga namnet vid hela universitetet (Suomalais-ugrilaisten ja pohjoismaisten kielten ja kirjallisuuksien laitos).

Efter min period som dekanus var jag verksam som universitetets första prorektor i fyra år. Det var upplysande för en humanist att få en översikt över hela universitetet och dess mångfald av olika campus och vetenskapsgrenar. Strategier, kvalitetsarbete, personalens välbefinnande och fastigheternas skick var frågor som jag fördjupade mig i på ett alldeles nytt plan. Tack vare de internationella kontakterna fick jag dessutom resa till ställen dit jag som fennougrist förmodligen aldrig annars skulle ha rest: Kina, Saudiarabien, Sydamerika och Afrika.

Det vackraste minnet – antagligen ett minne som jag aldrig kommer att glömma – från min tid som prorektor är att Kajsabibliotekets byggnadsarbete blev färdigt och biblioteket öppnades för allmänheten. Biblioteket blev finare än jag någonsin vågade föreställa mig. Nu när jag har övergått till arbetsuppgifter som ger mer utrymme för forskning har jag tillbringat min tid på biblioteket med böcker och annat material. Jag blir varje gång glad när jag upptäcker att omgivningen inspirerar även andra.