Mitt bästa minne från Helsingfors universitet sammanhänger med människorna och deras respekt och förståelse för min idrottskarriär. För det mesta umgicks jag med personalen vid institutionen för allmän språkvetenskap, men vid hela humanistiska fakulteten var inställningen till min idrottskarriär både positiv och litet nyfiken. En fin stund vid universitetet var mitt möte med dåvarande biträdande rektor Raija Sollamo år 2002. Då återvände jag till universitetet i egenskap av Finlands Olympiska Kommittés studie- och karriärplanerare. Syftet med mötet var att höra efter om Helsingfors universitet ville delta i idrotts- och utbildningsorganisationernas gemensamma nätverk, som arbetade för att förena idrott med studier. Universitetets inställning till idrott var likadan som under min studietid: vi fick grönt ljus och kunde sätta våra planer i verket. Det handlade om Huvudstadsregionens idrottsakademi URHEA, ett nätverk som Helsingfors universitet än i dag är verksamt i.

Bland de goda minnena ingår också ett råd som jag fick av professor Fred Karlsson, dåvarande prefekt för institutionen för allmän språkvetenskap. Karlsson uppmuntrade mig att införa teman från idrottsvärlden i mina studier i språkvetenskap. Det visade sig vara ett klokt råd, och sedermera har jag generöst förmedlat det till idrottare som jag handleder. Det är lättare att forska i ett område som man känner till väl, såsom jag kände till idrott. Idrott kan erbjuda mycket intressant innehåll för olika vetenskapsgrenar – från matematik till sociologi och från juridik till religionsvetenskap. Ett av de roligaste fallen i mina egna studier var kanske det när jag jämförde turtagning i samtalsanalys med förloppet av ett 800-meterslopp och hur löparnas ställning i tävlingen varierar under dess gång.