Som idrottare nådde jag karriärtoppen relativt snabbt, men minst lika snabbt ändrade karriärutvecklingen sin riktning. Jag gick i samma fälla som så många andra idrottare: jag tränade alltför hårt och förlorade därmed glädjen i att löpa. Avslutningen på min idrottskarriär medförde en tung och svår period i mitt liv. Jag lät beslutet mogna länge, och klarade slutligen av sorgearbetet genom att skriva en artikel i verket Juoksun hurma ja tuska, som handlar om långdistanslöpning. Jag tror att mina funderingar i samband med processen att sluta utvecklade mig som person. Att bli mamma var också till hjälp. Livet gick vidare i alla fall. Jag var dock tvungen att hitta en ny identitet: jag var inte längre elitidrottare och mitt liv präglades inte längre av njutningen av att löpa och av att lyckas i det. Idrott var inte längre det viktigaste i mitt liv.

Lyckligtvis hade det alltid funnits även annat innehåll i mitt liv. Jag hade utmanat mig själv och lyckats också i annat än idrott, vilket forskningen har bevisat är till hjälp när man avslutar sin idrottskarriär och underlättar övergången till en annan karriär.

Under studietiden blev jag ofta tillfrågad vad jag kommer att bli efter slutförd examen och vad jag vill göra när jag är ”stor”. Jag visste inte vad jag skulle svara. Min examen var en salig röra av olika ämnen som jag hade valt på idrottens villkor: språk och språkvetenskap, fonetik, informationslära och pedagogik. Jag upplevde att jag inte kunde något ordentligt. Som nybliven magister år 1998 märkte jag att Kultur- och idrottsförbundet för yrkesutbildningen i Finland (SAKU) sökte en idrottssekreterare. Jag tvivlade på min kompetens, men uppmuntrad av min mamma sökte jag arbetet i alla fall – och fick det. Redan under de första arbetsdagarna kände jag mig som hemma i SAKU. Det var vad jag ville jag göra: arbeta med människor och med idrott! Jag avancerade snabbt till förbundets verksamhetschef. Jag var ung och oerfaren, men jag lärde mig att man alltid klarar sig om man sätter sig själv på spel och inte är rädd för att be om hjälp.