Tillbaka

Tuuli Merikoski

Tuuli Sisko Merikoski
22.11.1967, Tammerfors

Executive Masters in Sports Organization Management (MEMOS), 2007, Université Lyon 1
Specialyrkesexamen i ledarskap, 2001, idrottsinstitutet Suomen Urheiluopisto
Filosofie magister (allmän språkvetenskap), 1998, Helsingfors universitet

Utvecklingschef för toppidrottarutbildning, yrkesläroverket Helmi Liiketalousopisto, Helsingfors, 2011–
Expert i studie- och karriärplanering för idrottare, Finlands olympiska kommitté, 2001–2011
Verksamhetschef, Kultur- och idrottsförbundet för yrkesutbildningen i Finland SAKU r.f., 1999– 2001
Idrottssekreterare, Kultur- och idrottsförbundet för yrkesutbildningen i Finland SAKU r.f., 1998
Toppidrottare, Finlands Friidrottsförbund r.f., 1987–1994

Styrelsemedlem i Finlands olympiska kommitté 2012–
Styrelseordförande för stiftelsen Urheilijoiden Ammattienedistämissäätiö 2014–
Styrelsemedlem i URHEA-stiftelsen av Huvudstadsregionens idrottsakademi 2014–
Styrelsemedlem i idrottsföreningen Tampereen Pyrintö 1998–

Flera expertföreläsningar och verkstäder i idrotts- och utbildningsorganisationer, ett flertal artiklar om att förena studier och idrott samt om karriärplanering för idrottare.

Dual Career in Finland” i verket Sport, Education and Training in Europe. A dual career for a dual life, 2015.
Urheiluakatemiasta tukea opiskeluun ja huippu-urheiluun. Akatemioiden tarjoamia mahdollisuuksia ei vielä ole täysin oivallettu.” (med Jari Lämsä och Asko Härkönen) i Liikunta & Tiede 2-3/2009.
Promemoria av arbetsgruppen för utredning av den ekonomiska situationen för idrottsmän som studerar, Undervisningsministeriet, 2004.
Onnellisen naisen paluu” i verket Juoksun hurma ja tuska. Suomalaisen kestävyysjuoksun kuva, 1994.

Nuvarande finska rekordet på 800 meter för damer (2.00,59) från 1991

Bild: Anu Laitila
Text: Tuuli Merikoski och Olli Siitonen (red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Från en idrottskarriär till en helt ny karriär

Som idrottare nådde jag karriärtoppen relativt snabbt, men minst lika snabbt ändrade karriärutvecklingen sin riktning. Jag gick i samma fälla som så många andra idrottare: jag tränade alltför hårt och förlorade därmed glädjen i att löpa. Avslutningen på min idrottskarriär medförde en tung och svår period i mitt liv. Jag lät beslutet mogna länge, och klarade slutligen av sorgearbetet genom att skriva en artikel i verket Juoksun hurma ja tuska, som handlar om långdistanslöpning. Jag tror att mina funderingar i samband med processen att sluta utvecklade mig som person. Att bli mamma var också till hjälp. Livet gick vidare i alla fall. Jag var dock tvungen att hitta en ny identitet: jag var inte längre elitidrottare och mitt liv präglades inte längre av njutningen av att löpa och av att lyckas i det. Idrott var inte längre det viktigaste i mitt liv.

Lyckligtvis hade det alltid funnits även annat innehåll i mitt liv. Jag hade utmanat mig själv och lyckats också i annat än idrott, vilket forskningen har bevisat är till hjälp när man avslutar sin idrottskarriär och underlättar övergången till en annan karriär.

Under studietiden blev jag ofta tillfrågad vad jag kommer att bli efter slutförd examen och vad jag vill göra när jag är ”stor”. Jag visste inte vad jag skulle svara. Min examen var en salig röra av olika ämnen som jag hade valt på idrottens villkor: språk och språkvetenskap, fonetik, informationslära och pedagogik. Jag upplevde att jag inte kunde något ordentligt. Som nybliven magister år 1998 märkte jag att Kultur- och idrottsförbundet för yrkesutbildningen i Finland (SAKU) sökte en idrottssekreterare. Jag tvivlade på min kompetens, men uppmuntrad av min mamma sökte jag arbetet i alla fall – och fick det. Redan under de första arbetsdagarna kände jag mig som hemma i SAKU. Det var vad jag ville jag göra: arbeta med människor och med idrott! Jag avancerade snabbt till förbundets verksamhetschef. Jag var ung och oerfaren, men jag lärde mig att man alltid klarar sig om man sätter sig själv på spel och inte är rädd för att be om hjälp.

Tillbaka