Tuomas M.S. Lehtonens akademiska bakgrund ligger i forskning om medeltiden. Han är docent i europeisk historia vid Helsingfors universitet. Vid sidan av sitt jobb som generalsekreterare för Finska Litteratursällskapet (SKS) har han fortfarande tid för forskning.

— För närvarande forskar jag i förhållandet mellan muntlig och skriftlig kultur både under medeltiden och i början av nya tiden i Finland. Att kombinera administrativt arbete med forskning har krävt övning. För närvarande har jag inte möjlighet att utföra långa materialinsamlingsresor, även om sällskapet har erbjudit mig möjligheten till korta forskningsavsnitt. Att sätta mig in i forskningsarbetet har gett mig en möjlighet att fundera över hur stödtjänsterna borde utvecklas, då även jag själv fått sätta mig in i kundens ställning både i Finland och utrikes.

Att forska ensam har bytts ut till grupparbete. Som bäst leder Lehtonen projektet ”Suulliset ja kirjalliset kulttuurit keskiajalla ja uuden ajan alussa: kulttuurinen vaihto, kielimaailmat ja kommunikatiiviset verkostot Itämeren piirissä” som är finansierat av Finlands Akademi. Projektet är i sitt slutskede. Ett samlingsverk “Re-forming the Early Modern North: text, music and Church art “ (Amsterdam University Press) är på gång. Verket behandlar förändringar i kulturen under den s.k. långa reformationen, speciellt inom nätverken för handel och kultur, förändringar i folkliga och kyrkliga sångkulturer, de lärdas folktro, uppfattnigar om bönder och urinvånare, kyrkokonstens och helgonkultens kvarlevor inom folkloristiken i Sverige, Finland, Estland och Lettland.

Forskningsgruppen på sex personer utarbetar som bäst en finsk monografi tillsammans. I den gestaltas en helhetsbild över förändringarna inom muntlig och skriftlig kultur i Finland och i Estland på 1500–1600-talen och till viss del även senare. Boken slår sönder den sedvanliga tudelningen av traditioner i lärd och folklig, skriftlig och muntlig samt stor och liten. De kulturella hierarkierna är förstås givna, men både samspelet och likheterna i de kulturella avlagringarna åsidosätts ofta. Inte var en präst på 1500-talet utstängd från den folkliga kulturen omkring honom, och inte var de folkliga traditionerna avskilda från till exempel kyrkliga föreställningar och ritualer. Inte ens språkligt levde man i ett vakuum, utan människor, idéer och saker färdades över Östersjön.

—Det har varit spännande att själv få forska och vara med då andra gör saker som man själv inte har kompetens för. Om vi tänker på till exempel 1500-talet, så har alla spår av muntlig kultur förmedlats skriftligt. Men har vi metoder och medel, kan vi överskrida materialets begränsningar. När man får arbeta tillsammans med en grupp där andra kan sådant man själv inte klarar av, kommer vi genom samarbete fram till betydelsefulla resultat. I slutskedet är det spännande då man inte längre kan urskilja vilken som var vems idé. Det är fråga om genuint samarbete. Visst är det så att att varje skribent skriver sin text även ensam i skrivfasen, men egentligen har det som ska skrivas kommit till inom gruppen.

Tuomas M.S. Lehtonens publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet