Tillbaka

Tuija Peltomaa

Tuija Peltomaa
9.10.1965 Sotkamo

Filosofie magister 1996 (konsthistoria), Helsingfors universitet

Författare, kolumnist, föreläsare
Timlärare 2013–, Aalto-universitetet
Expert 1997–2014, tv-programmet Antiikkia, antiikkia
Auktionsarbete 1996–2013, Hagelstam
Lärare 1993–2007, Konstindustriella högskolan
Museiguide 1992–1996, bl.a. Ateneum, Museet för nutidskonst Kiasma, Helsingfors Konsthall

Bild: Tuija Peltomaa
Text: Tero Juutilainen
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Mina roligaste minnen från Helsingfors universitet

Tuija Peltomaas roligaste minnen från Helsingfors universitet är förknippade med såväl fester som de egentliga studierna.

– Det roligaste minnet är säkert festerna som vi fick ordna på Konsthistoriska institutionen. Speciellt den stund då vi kravlade oss ut på Senatstorget och mötte de vårliga småtimmarnas ljus. Egentligen tycker jag att alla fester är roliga: de akademiska traditionerna med alla sina jippon. Men ett bittersött minne fick jag av vitvinet. På studenternas fester serverades det ofta varmt och sött vitvin, och jag ville inte se åt det efter den upplevelsen. Först åratal senare kunde jag konstatera att vitvin inte är så hemskt som jag hade haft för mig, men det är fortfarande inte min favorit.

Från själva studierna har särskilt Rostislav Holthoers föreläsningar i egyptologi stannat kvar i Peltomaas minne.

– Hans föreläsningar var härliga. Holthoer var professor vid Uppsala universitet och docent i egyptologi vid Helsingfors universitet. På hans föreläsningar blev det avlägsna förflutna levande. Sedan dess har det forntida Egypten varit min favorit och jag har haft det som hobby.

Jag är lycklig då jag får betrakta vackra saker och påta i jorden. Bild: Tuija Peltomaa.

Utöver föreläsningarna ingick många tentamina i studierna. Fastän Peltomaa inte minns enstaka kursböcker minns hon hur en del av dem fick henne att skutta av iver. Hon läste främst på Helsingfors universitets bibliotek, som i början av 2000-talet bytte namn till Nationalbiblioteket.

– Där råder ibland en oerhört fridfull stämning som tillåter en att isolera sig mitt i staden. De små vrårna dit man kunde dra sig undan, och på något vis doften och ljudlandskapet – det var något unikt.

Tillbaka