Tuija Peltomaa har kommit i kontakt med många olika föremål då hon arbetat på auktioner. Under de brådaste tiderna har över 10 000 föremål per år passerat hennes händer. Auktionsvärlden har förblivit obekant för den stora publiken och en delorsak till detta är den miljö som föremålskulturen och auktionsvärlden själv skapat. Visserligen har dagens reality-tv gjort auktionsvärlden mer bekant.
– Huutokauppakeisari är min favorit. Han rör sig på den nivå på föremål och priser som är verklighet för 90 procent av finländarna. Det är realism. Han är rolig, avspänd och ibland ganska hövisk. Då han betalade kändisar för föremål tänkte jag att nu blev det överpris, nu kommer han igen att gå med förlust.
De traditionella auktionernas ställning har ändrats eftersom de eftertraktade föremålen inte längre är traditionella antikviteter utan omfattar även memorabilia: samlarartiklar med anknytning till filmer och musik, leksaker, serietidningar och dylikt. Peltomaa vet också orsaken till fenomenet.
– Det kan å andra sidan hända att många har insett att folk är färdiga att betala stora summor för dessa föremål, men en av de viktigaste orsakerna är de personliga minnena och erfarenheterna. Om en person aldrig har sett en gustaviansk byrå, hur skulle han eller hon då mitt i allt bli förtjust i en sådan? Men om personen ifråga har tittat på bilder med en View-Master, lekt med barbiedockor eller läst en viss serietidning, då är dessa förstås betydelsefulla föremål för honom eller henne. Tiderna och kulturen förändras – det hör till.
Även återanvändning håller på att bli populärare igen. Peltomaa återanvänder själv flitigt och försöker alltid komma på en ny användning för gamla eller överflödiga föremål. Denna användning kan vara väldigt olik den ursprungliga funktionen. Arv ges inte heller längre på samma vis som förr då till och med linnekläder togs upp i testamentet.
– Det blir helt tydligt alltmer populärt att återanvända, piffa upp och att finna nya användningar åt föremål som föråldrats eller tagits ur bruk. Den ekonomiska situationen har förmodligen sin inverkan, men kanske också särskilt de yngre konsumenternas förändrade attityder gentemot föremål spelar in. Klokt nog har många börjat inse att en överraskande stor andel av föremålen kan förvandlas till pengar istället för att hamna på soptippen.
Peltomaa medger att hon är en vän av gamla handgjorda föremål. Detta beror delvis på att hon vuxit upp med att uppskatta hantverk, delvis på att det är en inspirerande hobby att samla antikviteter och konst. Hemmet är ändå inrett för livet och bland annat soffan är modern design som strävar efter att vara bekväm att använda.
– Trots min utbildning är jag museimänniskans mardröm, för vi har faktiskt våra vinglas från sekelskiftet 1700–1800 i användning ett par gånger om året. Ibland då vi får gäster och bjuder dem på champagne så kan de undra om de ska våga hålla i glasen ifall de går sönder. Jag tänker som så att om de går sönder så går de sönder. De har ju ursprungligen tillverkats för att användas. Jag vill inte separera föremålen från livet genom att stänga in dem i en vitrin. Jag vill att de ska leva med oss så som de har levt med i tidigare generationernas vardag och fest redan långt före oss.
Av
Text: Tero Juutilainen Översättning: Irene Kvarnström Språkgranskning: Jonas Franzon
Tuija Peltomaa
Tuija Peltomaa
9.10.1965 Sotkamo
Filosofie magister 1996 (konsthistoria), Helsingfors universitet