Tomi Huttunen

4.2.1971, Kuusankoski

Filosofie magister 1997, filosofie licentiat 1999 och filosofie doktor 2007 (ryska språket och litteraturen), Helsingfors universitet

Docent i rysk litteratur och kultur 2010–, Helsingfors universitet
Professor i rysk litteratur och kultur 2014–, Helsingfors universitet
Tidsbunden professor i rysk litteratur 2012–2014, tidsbunden universitetslektor 2011–2012 och forskardoktor 2008–2010, Helsingfors universitet
Koordinator 2003–2007, Finlands Akademis forskningsprojekt Pietari/Leningrad: kertomus – historia – nykyisyys (S:t Petersburg/Leningrad: berättelse – historia – nutid)
Redaktör 2002–2012, tidningen Idäntutkimus
Forskarstudent 1997–2002, Alexanderinstitutet och Helsingfors universitet

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet

Forskningsteman: Ryskt avantgarde, rysk imaginism (Anatolij Mariengof), montage i rysk kultur (kultursemiotik), rysk postmodernism (Lev Rubinstein), rysk rock och dess poesi

Forskningsprojekt: Itsesyntyinen venäläinen avantgarde om ryskt avantgarde (Konestiftelsen, 2013–2015) och Mötet mellan den ryska och den finlandssvenska modernismen (Svenska Kulturfonden, 2015–2017)

Priser och utmärkelser:
Årets kund vid Nationalbiblioteket 2014
Finska Vetenskapsakademiens pris för doktorsavhandling 2008
Finlands slavistkrets pris för pro gradu-avhandling 1997
Studentpris av Alumnföreningen vid Helsingfors universitet 1996

Tomi Huttunens motto: ”Helsingfors universitet är inte så mycket ett brand som ett band: om vi spelar bra ihop, kan vi skapa hitlåtar.”

Bild: Kirill Reznik
Text: Tomi Huttunen (Riitta-llona Hurmerinta, red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Mitt bästa minne från Helsingfors universitet

Nationalbibliotekets slaviska samling, Slavica, är min skatt. Jag lärde mig Slavicas seder och bruk på den tiden då samlingen ännu fanns på Jungfrustigen i södra Helsingfors. Där hade jag också de bästa förutsättningarna för forskning i rysk litteratur.

Slavica är en outsinlig källa för den som forskar i rysk litteratur och kultur, och materialet som samlingen erbjuder väcker hela tiden ny inspiration. Slavica är också en viktig inlärningsmiljö. När man har med sig en studentgrupp till Slavica, träder de unga in i en främmande värld där det talas ett konstigt språk som är förknippat med böcker, tidskrifter, dagstidningar, mikrofilmer och kartotek. När dagens studentar ska hitta den första upplagan av Ivan Gontjarovs Oblomow i öppna samlingen i före detta Periodicas hylla, gör de det med hjälp av sina smarttelefoner och tar en bild av bokens pärm.

Teknologiska innovationer svarar mot våra förväntningar, till exempel mot kundernas efterfrågan på nya och allt smartare telefoner. I det avseendet är de förutsebara. Konstnärliga innovationer är däremot oförutsebara och oväntade och de överraskar oss hela tiden. Min skattkammare i Slavica är fylld av avantgarde och allt möjligt oväntat. Slavica är en futuristisk samling av experimentell litteratur och den består av unika rariteter. Under min studietid var Slavica ett mystiskt material i specialläsesalen, ett material som bara specialisterna kände till. Nu har det konserverats och digitaliserats med tanke på ett allt mångsidigare bruk och på så sätt blivit ett utmärkt undervisningsmaterial.