För närvarande är Tomi Huttunen med och redigerar publikationen Utopia: The Avant-Garde, Modernism and (Im)possible Life som ingår i bokserien European Network for Avant-Garde and Modernism Studies. Huttunen medverkar också i redaktionen för publikationen Slovo vid Uppsala universitet, i redaktionsrådet för serien Slavica Helsingiensia och i redaktionsrådet för avantgardetidningen Another Hemisphere. Erfarenheter i undervisningsarbete har han inte enbart fått från universitet och andra läroanstalter i hemlandet, utan också bland annat från Higher School of Economics i Moskva, Smolny College vid universitetet i S:t Petersburg och Università Ca' Foscar i Venedig. Alla dessa har bilaterala utbytesavtal med läroämnet ryska språket och litteraturen vid Helsingfors universitet.

Huttunen har också redigerat ett specialnummer för publikationen Sign Systems Studies, som Juri Lotman från Tartu inrättade år 1964. Tillsammans med sina kollegor har Huttunen dessutom redigerat tre böcker för förlaget Novoe Literaturnoe Obozrenie i Moskva. Den fjärde boken, Transnational Russian Culture, är under arbete och kommer att publiceras 2017.

Huttunen deltar gärna i diskussioner där han får tala om rysk litteratur eller frågor som gäller det ryska kulturlivet i allmänhet. Han deltog i det finsk-ryska kulturforumet i september 2015 och är verksam i styrelsen för Jubileumsfonden för märkesåret för 150 år av riksdagsverksamhet. Jubileumsfondens mål är att öka finländarnas intresse för studier i ryska och att öka förståelsen för rysk kultur i Finland.

Temat för Helsingfors bokmässa år 2015 var rysk litteratur och kultur. När detta tema fastställdes i slutet av år 2014, var reaktionen inte alls enhällig. I det rådande politiska klimatet med Ukrainakrisen och dess krigiskheter funderade många på eventuella sanktioner och ifrågasatte varför den ryska kulturen och litteraturen lyfts fram på bokmässan. Skulle de ryska författarna föra med sig rysk propaganda till Helsingfors?

Denna oro var förstås alldeles förståelig om man följer de finländska medierna och iakttar hur Ryssland och dess kultur behandlas i dem. Bilden av ett skrämmande Ryssland säljer bra. Hotet mot det finländska levnadssättet får människor att läsa, köpa tidningar och klicka på länkar. Hur skulle finländare kunna veta hurdan litteratur som har skrivits i Ryssland under de senaste tjugotal åren?

Efter att bokmässans tema avslöjades, började telefonerna vid universitetet ringa. Många förläggare, medborgarorganisationer, stiftelser, bibliotek och flera andra aktörer, till och med de som ordnade mässan, ville veta hurdan den moderna ryska litteraturen är och hur dess många olika röster ska göras hörda på mässan. Människor började arbeta aktivt och det uppstod ett behov av Helsingfors universitets expertis i frågor som gäller modern rysk litteratur. Nya finska översättningar skulle ges ut, översättare behövdes och utlåtanden efterfrågades.

Slutresultatet såg spännande ut; över trettio ryska författare, varav största delen tidigare hade varit okända i Finland, uppmärksammades på mässan. Visserligen fanns det också några bekanta namn. Några världsberömda bestsellerförfattare ville delta när de fick höra vilka andra författare som skulle komma. Det fanns också okända unga författare, som kanske redan hade fått debutantpriser i Ryssland, men vars verk inte ännu hade översatts. Det fanns arga unga män – men beklagligt nog ganska få kvinnor. Det fanns diktare, prosaister, skådespelsförfattare och barnboksförfattare. De intresserade finländska läsarna fick alldeles säkert en omfattande inblick i den ryska litteraturens nuvarande läge.