Timo Santalas studiehistoria kan te sig rätt utmanande, åtminstone om man ser på saken ur universitetets synvinkel. Santala lyckades inte bli färdig magister på fem år. Under sin tid vid universitetet började han studera många intressanta ämnen, men övergav dem minst lika snabbt. Santala gick från ämne till ämne utifrån egna intressen, men funderade aldrig på att avlägga en examen.

– Arbetet drog mig med sig. Det finns sådana branscher där en högskoleexamen har betydelse för hur hög lön man får eller huruvida man alls får arbete. Ifall jag börjar känna intresse för en sådan bransch, får jag troligen också lust att avlägga en examen. Jag tillhör den lyckligt lottade generationen som inte kan förlora sin studierätt trots att studierna inte framskrider.

Santala uppmanar nuvarande studenter i humanistiska ämnen att modigt reflektera över olika sätt att studera. Själv ifrågasätter han kurser som enbart går ut på att studenterna deltar i föreläsningar, där deras enda roll är att lyssna på läraren och skriva anteckningar.

– Först senare förstod jag att jag till exempel kunde ha startat en studiecirkel. Jag visste inte att det var möjligt och ingen hade heller berättat om sådant för mig.

Santala minns en hel del från sin studietid, till exempel en kurs om stadsplanering i Sovjetunionen.

– Det bästa minnet är ändå kurserna i Nordamerikastudier som ordnades av en amerikansk föreläsare. Dessa kurser behandlade medborgarrättsrörelsen i USA på 1960-talet. Jag älskade de visuella element, videor och tidningsurklipp, som användes i undervisningen. Till sin natur var kurserna diskuterande och jag lärde mig därför mycket bättre än på andra kurser.

Det gnistrar i Santalas ögon då han erinrar sig sin tid vid universitetet.

– Visst är det ett otroligt stort utbud av ämnen som den humanistiska fakulteten erbjuder. Var annanstans kunde jag ha studerat så olika språk och kulturer? Det är helt exceptionellt att det här finns så många olika vägar till en omfattande bildning.