Tillbaka

Tiina Onikki-Rantajääskö

f. 27.7.1960, S:t Michel

Filosofie kandidat 1990, filosofie licentiat 1995 och filosofie doktor 2001 (finska språket), Helsingfors universitet

Professor i finska språket 2013–, Helsingfors universitet

Docent i finska språket 2003, Helsingfors och Uleåborgs universitet
Universitetslektor i finska språket 2005–2013, Helsingfors universitet

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig aktivitet

Forskningsprojekt:

Forskningsinfrastrukturprojektet Vetenskapstermbanken i Finland finansieras av Finlands Akademi och Helsingfors universitet. Vetenskapstermbanken har i samarbete med Fin-Clarin blivit vald till vägvisaren för forskningsinfrastrukturerna.

Forskningsprojektet A Cognitive Grammar of Finnish in comparison with other Finno-Ugric Languages finansieras 2012­–2016 av Kone-stiftelsen.

Bild: Ari Aalto
Text: Tiina Onikki-Rantajääskö och Riitta-Ilona Hurmerinta (red.)
Översättning:
Irene Kvarnström. Språkgranskning: Jonas Franzon

Mina bästa stunder vid Helsingfors universitet

En av mina häftigaste upplevelser var professor Pertti Virtarantas föreläsning under min första hösttermin vid universitetet. Föreläsningen ägde rum i universitetets huvudbyggnad, på den nya sidan i den gammalmodiga föreläsningssalen 5. Professorn, som snart skulle gå i pension, berättade om sina forskningsexpeditioner till ryska Karelen. Han visade diabilder och spelade upp gråtkväden från sin spolbandspelare. De där diabilderna har fastnat för evigt på min näthinna.

Senare, vid ett tillfälle halvvägs in på 1990-talet, satt jag i huvudbyggnadens stora föreläsningssal (sal 1) och lyssnade på ett seminarium om urinvånare, Rievttit – Rights. Matti Morottaja, som jobbat för att ge nytt liv åt enaresamiskan, hade kommit till seminariet för att hålla en föreläsning. Där stod han i sin enaresamiska dräkt och rev sönder sina anteckningar bit för bit för att illustrera sitt utrotningshotade modersmål.

Morottaja hade hört talas om att maorierna på Nya Zeeland har så kallade språkbon: mor- och farföräldrarnas generation deltog i daghemsverksamheten genom att lära barnen samhällets ursprungsspråk – ett språk som föräldrarnas generation inte längre behärskade. Detta seminarium kom att bli startpunkten för en händelsekedja som resulterade i att en verksamhet med språkbon, som effektivt blåste liv i de samiska språken, kunde inledas med stöd från Finska kulturfonden.

​

 

Tillbaka