Tillbaka

Suvi Ahola

Suvi Katariina Ahola
10.5.1959, Sippola

Kandidat i humanistiska vetenskaper 1983 (finsk-ugrisk språkvetenskap), filosofie kandidat 1987 (inhemsk litteratur) och filosofie doktor 2013 (inhemsk litteratur), Helsingfors universitet
Redaktör 1983, Sanoma Oy:s journalistskola

Redaktör 1984–, tidningen Helsingin Sanomat
Redaktionssekreterare 1994–1995, tidskriften Kodin Kuvalehti
Författare 1999–

Jurymedlem, J.H. Erkko-priset för årets bästa debutroman 1984–1994 och efterträdaren Helsingin Sanomats litteraturpris 1995–2010, 2013–
Styrelsemedlem vid Finlands institut i Estland 1997–2005, vice ordförande 2001–2005
Medlem i Delegationen för Institutet för de inhemska språken 2004–2010
Styrelsemedlem vid sällskapet Minna Canthin seura 2005–, vice ordförande 2006–2012, ordförande 2012–
Styrelsemedlem vid Tuglas-sällskapet 2008–2014
Vice förtroendeman på Sanomas redaktionsavdelning 2013–
Fullmäktigeledamot vid Finlands journalistförbund 2014–

Text: Riitta-Ilona Hurmerinta
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Skriver då det faller henne in

Förutom att Suvi Ahola arbetar som redaktör har hon skrivit flera böcker och en doktorsavhandling om läsecirklar.

– På 2000-talet skrev jag flera artiklar om läsecirklar. Jag upptäckte att läsecirklarna hela tiden ökade i popularitet i Finland. Då jag samlade stoff för artiklarna märkte jag att det även skulle finnas behov av en bredare forskning. Jag nämnde saken för Heikki Hellman, dåvarande chef för kulturredaktionen vid Helsingin Sanomat. Han svarade kort att jag ju kunde skriva en doktorsavhandling om ämnet.

Aholas idé togs glatt emot på institutionen för inhemsk litteratur vid Helsingfors universitet, särskilt eftersom Ahola själv skaffade både handledare och finansiering. Allt som allt löpte fortsättningsstudierna och forskningen smidigt för henne.

– Som handledare för min doktorsavhandling hade jag Katariina Eskola, den finska litteratursociologins ”grand old lady” och en av de främsta experterna inom området. Jag skrev min doktorsavhandling på två år: det första året var jag alterneringsledig och för det andra året fick jag finansiering från Emil Aaltonens stiftelse.

Då Ahola samlade ihop material för sin doktorsavhandling uppfattade hon sig själv mer som journalist än som forskare. Hon är nöjd över att hon lyckades samla ihop representativt material för sin forskning och analysera läsecirklarna vetenskapligt.

– Någon annan kan sedan forska vidare i ämnet genom att ifrågasätta mina slutsatser. Enligt min uppfattning är andra studier om läsecirklar under arbete nu. Dessutom har det uppstått internationellt samarbete forskarna emellan. Om jag vore mer av en forskare så skulle det antagligen ha kommit fram redan tidigare. Jag är tacksam för mitt arbete på Helsingin Sanomat. Det har räddat mig från en karriär som modersmålslärare eller forskare.

En internationell grupp bestående av kritiker och förläggare diskuterade bortglömda klassiska böcker från Europa på litteraturfestivalen HeadRead i Tallinn 2015.

Ahola upplever sig heller inte som en ”riktig” författare, trots att hon har gett ut flera verk. Texterna mellan bokpärmarna är mycket lika de som hon har skrivit för tidningar i egenskap av redaktör.

– Just nu har jag inga planer på en ny bok, utan jag skriver då det faller mig in. Överlag skriver jag mycket projektartat. Idéer till nya böcker kretsar inte ständigt i mitt huvud.

Suvi Aholas färskaste verk heter Ystäviä ja kirjoja. Opas lukupiirin perustamiseen ja toimintaan. Boken utkom i april 2015 och är en handbok till den som vill bilda och driva en läsecirkel. Det är Aholas andra populärlitterära verk inom samma tema som doktorsavhandlingen.

– Eftersom min doktorsavhandling behandlade läsintresset hos vanliga människor ville jag också skriva ett populärlitterärt verk om ämnet. Min färskaste bok är en fortsättning på verket och uppstod eftersom allt material inte fick plats i den första boken.

Tillbaka