– Ur museibranschens synvinkel är tiden vi nu lever i intressant, men också en tid av förändring. Konkurrensen om människors fritid har blivit hårdare och inget kan längre tas för givet. Museerna är tvungna att konkurrera med såväl Netflix som klädtvätt. Jag litar ändå på att ett fängslande utbud och möjligheten att uppleva autentiska konstverk får människor att komma.

Ateneums konstmuseum är landets mest kända museum, något av ett klassiskt varumärke. Det innebär också ett stort ansvar. Museer ska ledas med stort kunnande och mångsidig fackkunskap. Utöver amanuenser och forskare innehas nyckelroller av fackmän inom ekonomi, marknadsföring och kommunikation.

Susanna Pettersson berättar gärna om hur stora museum lockar turister och skapar arbetstillfällen. Museerna är en betydande del av den levande kulturindustrin. De har ett brett samhälleligt ansvar, men platsen i samhället måste förtjänas varje dag.

– Kontakten med publiken måste finnas där hela tiden. Vi måste förstå vad som är väsentligt i den tid vi lever i – för dagens människor. Museerna kan inte handla endast utifrån egen kunskap. Vi har till exempel tagit med unga då vi planerar verksamheten.

Samtidigt som Pettersson vill ha publiken delaktig i att fundera på vad som är viktigt, påminner hon om museets roll som producent av ny kunskap genom forskning. Organisationer som bevarar minnen, det vill säga museer, arkiv och bibliotek, spelar en avgörande roll både här och nu och i framtiden.

Pettersson anser att Ateneums betydelse är central. Museet berättar historien om finsk konst och erbjuder nya, fördjupade synvinklar till den. Museet för in klassiker utifrån världen till Finland och för finländska konstnärer ut på internationella fält. Speciellt inom det internationella arbetet ser Pettersson möjligheten att expandera. Utställningarna om Tove Jansson och Helene Schjerfbeck vilka exporterades till Japan är en hoppingivande början.

– En av mina mentorer är vd för ett stort internationellt företag. Han sade sig ha lagt märke till att jag alltid är inspirerad av mitt arbete. Och det stämmer verkligen!

Fackelbärare inom museiforskningen

Museiforskningens historia är relativt kort i Finland. Susanna Pettersson är en av landets första forskare som systematiskt har satt sig in i ämnet. För närvarande undervisar och handleder hon följande generation av forskare.

Museitemat väckte Petterssons intresse redan under studietiden. Hon valde Ateneums samlingshistoria till sitt ämne för pro gradu-avhandlingen.

– Professorerna varnade mig för att det inte var ”riktig konsthistoria”, men lät mig ändå behålla mitt tema. På den vägen är det. Nu får jag dela med mig av mina kunskaper, inte bara som lärare utan också genom att handleda doktorsavhandlingar.

I sin licentiat- och doktorsavhandling satte Pettersson sig in i 1800-talets konstfält och dess utformning genom att forska i hur samlingarna inom Finlands Konstförening tog sin början. Hon granskade uppbyggnaden av Finlands Konstförening och bildkonsten speciellt via två av föreningens centrala figurer, Fredrik Cygnaeus och Carl Gustav Estlander. Samtidigt skrev hon en bok om konstsamlare i Finland på 1800-talet.

– Förståelsen av 1800-talet är väsentlig också ur en nutida synvinkel. De för oss självklara strukturerna i kulturlivet byggdes upp då. Att anordna konstutbildning, att utarbeta former och skapa tradition för att visa konst, att skapa en kultur kring att skriva och tala om konst och till exempel att bygga upp ett system för stipendier till konstnärer – allt detta kan härledas till denna epok.

Pettersson har också skrivit ett flertal teoretiska artiklar inom det museologiska fältet och redigerat böcker, av vilka Tulevaisuuden taidemuseo (2009), Encouraging Collections Mobility. A Way Forward for Museums in Europe (2010) och Suomen museohistoria (2010) kan nämnas.

– Att skriva Finlands museihistoria har ett stort värde. Det gjordes tillsammans med centrala aktörer inom museibranschen och forskningen. Vi gjorde en betydande minnesinsamling som tillförde kunskap om traditioner genom att intervjua fackmän som verkat inom diverse olika uppgifter inom museiväsendet.

Behandlingen av temat Museisamlingarnas mobilitet är i sitt slag banbrytande inom hela Europa. På 2000-talet har branschens fackmän strävat efter att utarbeta sätt att använda samlingar som museer förvaltar bättre och effektivare. För detta ändamål har man utöver praktiska lösningar behövt en bredare filosofisk ram.

– Jag är verkligen glad över att ha fått verka i händelsernas centrum och begrunda policyn för samlingar sedan millennieskiftet. Den har sin grund i konceptet om museisamlingar som en stor helhet som alla drar nytta av såväl forskare som den stora allmänheten.