Tillbaka

Sirpa Seppälä

Sirpa Kristiina Seppälä
3.4.1962, Helsingfors

Kandidat i humanistiska vetenskaper 1996 (väst- och sydslaviska språk och kulturer), Helsingfors universitet
Grundkurs i turism 1994, Käpylän iltaoppikoulu
Utbildarutbildning i konferenstolkning 2004, Helsingfors universitets utbildnings- och utvecklingscenter Palmenia, EU-kommissionens tolktjänst SCIC
Flera korta kurser i tolkning av olika anordnare
Flera professionella kurser i turism av olika anordnare i Finland och Tjeckien

Företagare i språkbranschen i firman Sirpukka
Frilansat i olika uppdrag i språkbranschen 1990–2004

Styrelsemedlem i Helsingfors Turistguider rf 1995–1996
Styrelsemedlem i Suomi-Tšekki-seura ry 2004–2014
Medlem i MaPa-projektit ry

Bild: Kimmo Eskola
Text: Riitta-Ilona Hurmerinta
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Johan Franzon

En tolk gör inte en tolkning, utan förmedlar budskapet exakt och oförändrat

Sirpa Seppälä, som är företagare i språkbranschen, arbetar bland annat som kontakttolk i rättegångar. Hon har också medverkat i utbildningen av kontakttolkar, bedömt och utarbetat uppgifter för yrkesexamina och undervisat i tolkning inom vuxenutbildningen.

– Att tolka är det arbete i språkbranschen som passar mig allra bäst. Jag har någon gång tänkt att min hjärna är skapad uttryckligen för att tolka.

Som 14-åring skrev Seppälä ett brev till det dåvarande språkinstitutet i Kouvola och frågade hur man kan bli simultantolk. Hon hittade nyligen svarsbrevet när hon städade i sina skåp.

– Jag hade fått ett mycket sakligt svar från Kouvola. Min studiekamrat från universitetet, Jaana, har också påmint mig om att jag ofta talade om tolkning under studietiden. Då var det inte möjligt att få undervisning i tolkning i de språk som jag studerade.

Arbetet som kontakttolk omfattar olika arbetsformer och arbetsplatser. En ytterlighet är rättegångar, där tolkens arbete är noggrant strukturerat. En kontakttolk arbetar också till exempel på daghem, som däremot är en helt annorlunda arbetsmiljö.

Enligt Seppälä kräver arbetet som tolk för det första uppmärksamhet. För att tolken ska kunna koncentrera sig på sitt arbete, förutsätts färdighet att glömma allt annat under tolkningen. Dessutom kräver arbetet ett bra minne. Tolkarnas arbetssätt är dock individuella, och två mycket duktiga tolkar kan arbeta på alldeles motsatta sätt.

– Någon tolk kan tycka om att höra en kort snutt som han eller hon sedan upprepar direkt, medan en annan tolk kanske vill höra en längre snutt och få klarhet i hela tanken före sin tolkning. Jag tycker mer om det senare arbetssättet, men det kräver ett mycket bra minne.

Arbetet som tolk innebär också att man förbereder sig väl inför tolkuppdraget. Ersättningen som man får för arbetet täcker ändå inte alltid alla ”hemläxor”.

– Jag förbereder mig noggrant inför varje tolkuppdrag. Kontakttolken arbetar för myndigheter, och till exempel inom det medicinska området försvåras tolkens arbete av att förhandsuppgifter inte kan ges på grund av sekretessbestämmelser. I rättegångar får kontakttolken lyckligtvis material som kan läsas på förhand. Då översätter jag materialet för mig själv och tar reda på främmande ord. Ibland är arbetsmängden inte alls i proportion med ersättningen. Tyvärr är det här vanligt också i andra arbeten i språkbranschen.

En kontakttolk ska ha en förmåga att processa saker utan att fastna för enstaka främmande ord och i stället förmedla budskapets innehåll exakt. Arbetet som tolk är utmanande också med tanke på taltekniken. Tolken måste behärska röstbehandling så att rösten inte brister. Seppälä är därför nöjd att hon också har studerat logonomi.

– Tolken ska vara litet som en papegoja, som upprepar budskapet på ett annat språk exakt och oföränderligt. Tolkens yrkesfärdighet bygger också på förmågan att förhålla sig neutralt till saken som behandlas. Tolken får inte göra miner eller låta ämnesområdet inverka på sin tolkning. Förstås kommunicerar jag på olika sätt med domaren i rättegången och på daghem, men en tolk måste ändå alltid vara neutral. På motsvarande sätt låter en översättare inte sina egna åsikter eller känslor synas i en text.

I samband av ett tolkuppdrag insåg Seppälä att parterna inte förstod varandra på grund av samhälleliga skillnader. Hon berättade om sin iakttagelse för parterna och utarbetade till slut en inofficiell utredningsrapport för Europeiska kommissionen. Händelsen är förknippad med den tid då Republiken Tjeckien låg i medlemskapsförhandlingar med EU och landets statsrepresentanter besökte Finland för att göra sig förtrogna med frågor i landets social- och hälsovårdsbransch.

– Jag har arbetat med kulturrelaterade konsultuppdrag också efter det här fallet. Jag har till exempel gett kulturell träning för företag som har utvidgat sin verksamhet till Tjeckien.

Seppälä betonar att man inte kommer långt med bara språkkunskaper. En språkexpert måste utöver språket också känna till språkområdenas kultur.

– Humanister behövs i många olika branscher just därför att kommunikation mellan kulturer förutsätter även annat än språkkunskaper. I synnerhet i företagsvärlden och i mellanstatlig verksamhet borde man inse vikten av kulturkompetens.

Rättstolkens arbetsredskap. Bild: Sirpa Seppälä

 

Tillbaka